Det är så himla jobbigt att äta just nu. Det mesta är jobbigt, mycket är riktigt jobbigt. Men äta är pain just nu. Det krockar lite med störningen som jag har. Vad det nu var den hette. Jag känner ju att jag egentligen måste äta, inte för att jag är hungrig, men typ, istället för att skära mig, eller spy.
Men eftersom jag inte skär mig och inte heller framkallar kräkningar så tar jag en snus.
Blir lite yr och lagomt illamående. Mitt allmänna välbefinnande ökar. Snusets inverkan på kroppen gör att jag inte känner att det är jobbigt att äta längre. Det är helt okej att äta, det är gott också, men jag vill inte så gärna. Dels för att jag har en snus inne och dels för att jag blir såpass illamående så jag inte kan äta. Det känns bra!

Du lider troligtvis av PMDD. Vi rekommenderar dig att du för en daglig dagbok över hur du känner dig under minst två månader. I denna dagbok skriver du ner datumen för din mens, också noterar dina fysiska, emotionella och beteende ändringar/symptom genom hela cyklen.
Sent igår kväll, strax innan stängning var jag på coop och handlade. Hade fått en liten extra slant på kontot och efter seminarium, föräldrarmöte, middagslagning och skjutsning till matcher så var jag inte på coop för än strax innan stängning. Handlade massor! På listan stod 10 saker, men jag köpte typ 40. Förutom all nödvändig mat köpte jag;

en batteriladdare med 4 batterier

eltandborste åt sonen

2 flaskor sköljmedel (lyxvara)

3 paket kaffe (då känner man sig rik)

Ost (lyx pålägg, smör räcker)

Finn Crisp och flatbröd (lyxbröd som jag inte får ont i magen av)

10 pack hårnålar

10 pack hårsnoddar till dottern

Det där innebär för mig lyx. Batteridrivna saker packar vi ner och gömmer på vinden när batterierna är slut, sköljmedel klarade man sig utan förr också eftersom det är en ny uppfinning, kaffe kan man få hos grannen, ost innebär också lyx, man får unna sig ibland - till jul till exempel. Hårnålar och hårsnoddar plockar man på gatan, det är alltid någon som tappar. Tvättar upp dom med lite schampo bara. Nu lyxade jag dock till det med nya, som glittrade till min stackars dotter.

I bilen finns majblommor överallt, på solskydden, nackstöden och i taket. Sex, sju, åtta stycken i allafall. "För dom fattiga barnen i Sverige". Unicef och sånt har vi inte råd att stödja. Men majblommor köper vi eftersom pengarna går till våra barn. MINA barn alltså, som aldrig får ost på mackorna, som får mjölk bara i skolan och till havregrynsgröten hemma. Som bara får lördagsgodis den sista lördagen varje månad. Som inte har skor som passar. Undrar när vi kommer att få smaka på dom pengarna?

Jag har inte ätit frukost på de senaste månaderna, kaffe med lite lite mjölk i bara. För att återgå till gårdagen och coop! I morse skulle jag duka fram fika. Hade längtat så efter finncrisp med ost på, hela natten. Kudden dröp av saliv. Gick ner och skulle duka fram. Skafferiet var tomt. Finn Crisp o flatbrödet var borta. Lika så osten, batteriladdaren, eltandborsten, sköljmedlet och hårattiraljerna. Alla lyxvaror var borta!

Jag frågade Gud om han straffar mig för nåt? Var har det försvunnit. Inte ett spår, inte en smula. Sköljmedlet också. Det var någon som inte bara var hungrig... 
Hittade kvittot. Jodå jag hade betalt dom där sakerna 870:- nånting sånting kostade lyxen.

ÄHUM! Något annat jag också unnade mig var en glass, en Marianne som bara finns på coop. Tänkte och tänkte, gick av och an, precis som professor Baltazar. Och så kom jag på det. Jag packade in vara efter vara efter vara efter vara efter vara efter vara efter vara ungefär till vara nummer 29. Sen kom GLASSEN och jag gav mig på den. Vill inte kalla det lyx. Det är ett missbruk. Jag köpte den i smyg och skulle smygäta den inne på coop. Fick bråttomt, dom skulle ju stänga och ingen fick veta att jag köpt glass. Ingen fick se mig äta glass. Vräkte i mig glassen samtidigt som jag styrde ut varorna i vagnen. Minns inte hur glassen smakade.

Det var den! Den som kom ivägen för de andra varorna. Lyxartiklarna. Vad säger mig detta?
Lyxartiklarna var överflödiga? Jag var inte värd dom? Någon annan behövde dom bättre och fick bära hem en lyxpåse? Eller snurrar det bara för fort i min hjärna?

Jag har blivit hundrastare. Funderade på att kalla mig proffesionell-hundrastare. Men det är jag ju inte! Jag har funderat på att ta med mig någon hund ibland på mina löpturer, men det har stannat vid funderingen. Varför skulle jag göra det? För en god gärning i så fall. Jag är ALLERGISK mot hundar, både psykiskt och fysiskt. Och jag är jääävligt allergisk mot skiten dom lämnar efter sig. Bajs, lukt, hår... *yyyrjööö*

Men en god gärning... gör jag aldrig om igen. Inte god gärning enligt schema i alla fall. I mitt hood bor en dam och en herre som tillsammans ofta går med en gul hund. Trött och tjock. Hunde alltså. Ja och herren och damen också för den delen. På senare tid har damen gått ensam med hunden. Hon ser lite sorgsen ut och lyfter på huvudet när vi möts. Har därför börjat säga "Hej!". Och så har jag undrat vad som hänt med herren. Undrat för mig själv bara.

Här om dagen, det vill säga drygt en vecka sedan mötte jag henne ensam. Staplandes på ett par kryckor! Då var jag tvungen att fundera högt. "Var har du mannen OCH hunden och vad har hänt med dig?" Observera att jag till och med frågade efter hunden. Jag väntade mig att gubben dött och hunden sörjde i hjäl sig, eller fick avlivas eftersom hon inte kunde rasta honom eftersom hon var invalidiserad nu. Och ensam.

Nejdå, hunden satt hemma och väntade. Gubben var inte heller död, bara förlamad och instiutionaliserad. Det var kris. Vem skulle kunna rasta hunden?
Ja, här sitter jag nu och knaprar Loretadin för att inte slemmhinnorna ska svälla upp och täppa igen mina kroppsöppningar. På fredag blir det sprutan för att lindra min hundallergi.
Men lortarna som han lägger av på de långsamma promenaderna (han är 77 år och reumatiker) tänker jag då inte, aldrig i helvete, no way, never ever plocka upp. Men det finns hopp för den gamle byrackan. I natt hade han fått liv i matte som höll på dö av hypoglykemi. På nästa promenad ska jag också försöka lära honom ett och annat:

Fixar han inte det dukar jag upp skiten åt honom: