Ja jag är diagnosticerad med adhd. Och det jag mest förknippat med adhd hos mig själv är att inte kunna ta det lugnt, slappna av, vila,  slappa, chilla. Allt sånt har varit likställt med att likaväl då bara kunna gå å dö.  Onödigt. Och irriterande.
Jag har jobbat med mig själv, i terapi, med medicin, självhjälp osv osv, mycket. Och jag har utvecklats. Jag har blivit vuxen, dock långt, långt efter alla andra i min egen ålder. 

Men till vilken jävla nytta? 

Nu sitter jag här, eller för det mesta ligger jag. Jag vilar mig i form, jag slappar, chillar, softar. Ibland till och med slår jag på TVn och börjar plöja serier. Till vilken jävla nytta?
Mår jag bättre? Nej, varken psykiskt eller fysiskt.

Hon som chillade till sig en blodpropp, det kan vara jag snart.

Det kryllar av kvalster, dammtussar och SKIT. Jo spår av bajs. Kladd, smutsdimmiga fönster, skräp och äckel. Och jag vet inte om det är just det eller ångesten över det som kväver mig.

Men, jag har blivit bättre, jag har utvecklats och mognat. Jag kan chilla.

Chillidill fy fan!
(null)

adhd, chilla, hyper, hypo, lugn, stress,

Kommentera

Publiceras ej