Blev något generad idag under mitt kyrkobesök när prästen berättade om sin trosresa. Hur jag än försökte lyssna  på hennes predikan så kunde jag inte tänka på annat än olika tolkningar av ordet Trosresa. Jag försökte se bilder av henne i en trosa, en trosa på henne, reste hon i bara trosorna? Hade hon bara ett enda par trosor på hela resan? Var syftet att shoppa trosor eller att undersöka kvinnornas trosor i de olika länderna under resans gång?
Nej jag har inte blivit blivit mer religiös än vanligt. Det har bara dykt upp så många olika anledningar till att besöka kyrkan. Flykt, uppträdande vänner, uppträdande barn, vänner som ska gifta sig och släktingar som konfirmeras. Så hela nästa helg blir fylld av kyrkobesök. Lördag och söndag bokad för kyrkan. Ave Maria, Ave Maria, Ave Maria gånger 25 så är jag kanske förlåten. Det vore ju faktiskt helt i onödan han dog där på korset om vi inte fortsätter med våra synder.
Men någonstans finns det nog en liten gnutta god gärning i mina synder.

Jag har ju diskuterat en resa med mina vänner. Förslagen har varit Stureplan, charter och fjällvandring (vilket nog skulle blir för svårt i högklackat och utan mobil). Men undrar om dom skulle vara med på en trosresa? Eller måste jag göra den själv? Jag undrar ju fortfarande vad en trosresa är. Kan hända att jag varit på flera sådana resor redan?
Fredagkvällen bjöd i allafall på kalsongresa, Marieburg. En struttande, vältränad och snygg, nyrakad 20 åring, som glatt poserade för mig. Låssades jag i allafall (alltså att han glatt poserade. Att han var snygg, vältränad o nyrakad behövde jag inte låssas) . HAN låssades ha glömt nåt, typ först kammen, sen kläderna, sen skorna, plånboken, kådisarna... Men som kvinna ca30 får man väl fantisera lite i allafall. Njöt gjorde jag i allafall när jag satt där i soffan med ett vinglas i handen. Och njöt gjorde jag resten av kvällen också med mina underbaraste underbara vänner. Dom kan ALLTID få mig på gott humör. Med dom vännerna är det till och med roligt att ha tråkigt! Love ya'!
I tre dagar har jag klickat på nytt inlägg för att skriva ett nytt smaskigt inlägg och börjat skriva. Men så kom jag på att jag skulle hålla det hemligt *ooops* och fick radera det. Det är helt otroligt vad glömsk jag är!
Inte nog med att jag glömmer att dra ner trosorna när jag ska kissa (funderar på att skippa dom), jag glömmer också att plocka upp mina vänner på vägen till träning eller skola t e x. Sätter mig i bilen, tutar och kör och utanför porten i nästa kvarter står ibland en vän och väntar förgäves. För det mesta kommer jag faktiskt på det, att jag saknar min vän och vänder. Därför kan det ibland, ganska ofta, tyckas att jag är sen. Men jag är faktiskt alltid ute i god tid. Sen ankomst gills inte för mig.
En gång glömde jag min dotter, som tur var så var det på dagis. Jag strosade i godanro på Coop, hörde henne ropa. Ropade tillbaka och letade. Tills jag kom på det! TUR att jag alltid kommer på det i allafall, det jag glömt. Vet inte om det var minnet som kom åter eller om det var just det att jag hittade den ropande ungen som inte alls var min dotter, som fick mig att tvingas tänka...
Igår eftermiddag satt jag på Donken med mina vänner. Glömde bort att jag hade familj, glömde att jag fyllt 30 och glömde att jag gick på diet, glömde att jag just i den ätande njutande stunden borde vara på dagis, hämta dottern, åka hem och laga mat. Så sitter jag där mumsar burgare, njuter och svamlar. Kom åter till livet av Break Ya' neck av Busta Rhymes min ringsignal.

Jag tror jag ljuger ganska bra?! Är ganska säker på att alla tror att jag är sen när jag säger det, fast det egentligen bara är så att jag glömt...
Idag finns det ingenting att skratta åt! Jag känner mig som Enormica i Monsters vs. Aliens, men jag önskar att jag också kunde känna att jag blev kidnappad från vardagen en stund eller att istället få känna mig som Ronja Rövardotter hoppandes över helvetesgapet. Idag har Fatigue slagit sina starka armar om mig igen och hur mycket kaffe, chi-san, Red Bull och koffeintabletter jag än trycker i mig så blir jag inte piggare. Inte ens en liten gnutta och Fatigue  tänker inte släppa mig. Det känner jag. Jag somnade i ett telefonsamtal, ståendes när jag lagar mat, vaknar av min egnen snarkning när jag sitter på dass, upptäcker också då att jag glömt att dra ner trosorna. Det är bara byxorna som hänger nere vid anklarna.

Däremot hängde både byxor och trosor nere vid anklarna när jag satt på Donkens toalett. En galen morsa med ett skrikande spädbarn i blöt blöja och en hysterisk pappa bultade på dörren precis när goosebumpsen var som störst på låren, ni vet när man släpper de sista dropparna av 7,5 liter kiss. öppnar min annars älskade son dörren för dom nödiga. Tjopp! Drog jag upp byxor och allt ända upp till halsen. TUR i oturen att jag menstruerar och därför bara behöver dra lite i byxan, frammåt bakåt (istället för att torka mig) neråt, uppåt, utåt och bara låtsas som att dom satt lite snett och hade gjort det hela tiden. Så var det torrt och tack Always Ultra för den goda uppsugningsförmågan. Spolningen lämnade jag över till de andra nödiga.