Jag har en vän som jag lider med väldigt just nu. Jag har ju tidigare skrivit om mina besvärliga cykelturer med den gamla skrothögen som legat i ett antal diken. Men min vän lider just nu ständigt, till följd av sina cykelturer. Hon har fått blåsor i kissemurran. De försvinner ju inte när hon kliver av cykeln som min sockerdrickskänsla gjorde. Blåsor, shit alltså.
Jag sa åt henne att inte gnugga så mycket på sadeln när hon trampar fram. Men hon tycker det är hemskt svårt att sitta still på cykeln. Men visst, det är ju vår och det går över.

Jag undrar om jag inte har fått bulimi, så här på äldre dar. Min svägerska bjöd på sitt goda äggris till det grillade igår och det måste man äta! Det resulterade i att mitt midjemått ökade med minst 10 cm. Och eftersom det nu ändå redan är ökat så är det ju lika bra och stoppa i sig allt det där andra som också ökar måttet. Choklad Waffers t e x. Jodå. Samtidigt som mitt p-Glucos stiger till HHH kommer även paniken och jag suger i mig en halvflaska Laxoberal. Det var en hel flaska han hade tryckt i sig, han i inlandet som dog av just Laxoberal. Så jag nöjde mig med en halv.

Imorgon stannar jag nog hemma...

Är mycket, mycket arg. Mest för att det inte går att ändra typsnitt på dom här jävla bokstäverna. Vaknade i morse av något som lät som en jävligt osmord dörr. Gnissel och knarr. Måste smörjas. Men det var tre ungar som gnällde i mitt öra. "Det är blött på golvet".  "Ja men det skiter jag i", ville jag säga. Men valde "torka då!" och gjorde allt för att somna om. Ungarna hade inte kommit i säng föränn efter 23. HUR FAN kan man stiga upp 6.30 då??? Kände hur ilskan kokade i mig redan då 6.30 när den första (den översovandegrannen) frågade om hon fick stiga upp. Undrar om jag kan ha drömt nåt som skapat ilskan i mig? Jag vägrar att tro på min egen teori om att det är nagellacket som provocerar fram ilskan.

När jag hörde att tre pappersrullar gått åt till att torka golvet blev det för hett under täcket, lava hett! För hett för att ligga kvar. När jag såg bassängen ute i halen, blev jag ganska glad!
Det hade ju inte runnit över tröskeln in i badrummet i allafall. Det hade bara runnit in i mitt sovrum! Och att alla mina kläder var sjöblöta gör ju det samma, så kan det gå när man lägger dom på sängen och dom sparkas ner på golvet under natten. Gick igenom blöthögen. Det fanns ingenstans att hänga upp dom på, torkskåpet var fullt i kläder redan, på alla krokar hänger det 15 andra handukar, slipsar, kläder, skärp, påsar och bakom elementen är det så mycket damm och spån så där kan man inte trycka ner ett byxben eller en tröjärm. Så blöthögen åkte i soporna! Det gjorde inte ilskan. Den är kvar. 
Har slängt ut ungarna i solen nu och hör hur dom kvittrar typ fitt-fitt, fitt-fitt. Fiskmåsar kan dom liknas med idag.

Jag är också ilsken för att jag köpte den där jävla cykeln. Nu måste jag ju som cykla överallt. Kom på att jag hellre skulle vilja ha en kajak, en häst, en cessna, surfingbräda, klättringsutrustning, eller en såndär typ surfingbräda som man också kan surfa på isen mer eller allra helst en snowboard. Så man har anledning att åka lite längre bort, få frisk och ren luft i lungorna och i hjärnan. Men en häst vore faktiskt underbart.

Har faktiskt massor med vettigt att skriva också, men det tänker jag inte göra. I protest mot livet just nu!
                            

 
Trampade iväg på min skrotiga cykel idag, som har legat i många diken i somras. Fotbromsar saknas men det är bara tufft. Bakbroms ur funktion och frambroms - megafunktion - tvärstopp. Dessutom släpper den inte riktigt när jag släpper. Den ligger på och väcker upp hela mitt hood och larmet går på komsom (Komsum alltså). Dessutom äter den upp mitt byxben. Underarmarna domnar bort, arslet likaså, för att inte tala om blygdläpparna...  Eller jo, jag gör det. När jag cyklat i mer än 20 minuter så börjar dom att domna bort. Sockerdrickskänslan. Sockerdrickskänslan sprider sig både uppåt, neråt, innåt och bakåt. Efter 5 minuter till är det bara för mycket! Blodtrycksfall i klitoris. När jag sen kliver av cykeln börjar vällusten...

Precis som när jag var 15 år och trängde ner mina Kalle Anka fötter i ett par slalompjäxor modell TJEJ och efter en heldags åkande tog av mig dom. Sockerdrickskänslan. Vällusten efter sockerdrickskänslan kan vara överväldigande.
Mina slalomskidor har många gånger flugit offpist, både med och utan pjäxor på (sockerdrickan får binjurarna att producera extremt mycket adrenalin). Jag själv stannade alltid i backen.
Cykeln har precis som skidorna legat i många diken mellan jobbet, skolan och hemmet. Men när man tagit sig därifrån, vänt sig om och sett den ligga där alldeles ensam har ångesten gripit in och jag har fått springa tillbaka med tårarna brännandes bakom ögonlocken. Barmhärtig som jag är. Så därför trampade jag iväg med den idag, till verkstan.
Jag vet inte vad jag gjorde där men det slutade i allafall med att jag köpte en ny.