"Om stenåldersbarnen hade lyssnat på sina föräldrar hade vi fortfarande levt på stenåldern".

 Och hur skulle det vara om alla följde normen? Om alla gjorde som man skulle, om alla var normala, ingen stack ut, alla gjorde allt som man alltid har gjort? 

Många är fortfarande rädda för förändringar, man vågar inte prova, testa, utan håller sig till det man programmerats in i. De tio budorden och den inlärda, inpräntade skammen sitter djupt rotat, omedvetet. Visst, "du skall inte dräpa" och du skall "icke stjäla", må väl vara straffbart även i lagens mening. Men att vi ska fortsätta gå och bära på den skammen som "uppfanns" före Kristus, är det vettigt? 

Samhället och tekniken förändras. Fordon som bilar och flyg har tillkommit, kommunikation och infrastruktur har utvecklats genom dessa århundraden. Idag har vi iphones, smart TV, datorer, robotar etc, etc. Vi uppfinner och utvecklar, men den där skammen förföljer oss. 

Bajsar kungen? Har han någonsin runkat? Påven då? Fortfarande okysst? Och drottningen har aldrig onanerat, aldrig ens berört sitt underliv med sina bara fingrar. Ingen, inte någon av "dagens storheter" lider av psykisk ohälsa. Inte heller någon av deras anhöriga. Finns väl ingen i familjen Bernadotte som har fobier, tvångssyndrom eller adhd? De har inte sex - de knullar bara för fortplantningens skull. För att skapa arvingar. Och det är klart, inte skulle jag vilja läsa om prinsessans förstoppning och huruvida hon tar laxermedel via munnen eller ändtarmen. Men varför är det skamligt? 

Vi snackar sex sådär allmänt. Men har du knullat idag? Kanske. Har du runkat/onanerat? Nej aldrig. Alla vet att alla gör det, och alla skäms! Men om det nu är så att man plötsligt inte kan knulla, ryggskada, nervskador, impotens, torra slemhinnor, vaginos mm, mm. Då uppger man inte heller att man inte knullar. Och så skäms man över det. Det är skamligt. Man snackar inte om det. "Det bara är så!" Skäms, skäms, skäms. 

Man tar sig inte till jobbet för att man är så jävulskt deprimerad och har ett sånt ångestpåslag så man klarar inte av att förflytta fötterna framåt. Då ringer man in sig "förkyld" på jobbet, eller eventuellt magsjuk. 

Är det inte så att det är den där jävla skammen som gör oss så sjuka i psyket idag? Vi döms, och vi dömer oss själva. 

Tiderna förändras, men inte skammen.
budord, förändring, rädsla, samhälle, skam, skamligt, skäms, utveckling,

2 kommentarer

pollysvensson.blogg.se

02 Nov 2015 13:57

Jag blev lite full i skratt, roligt inlägg och bra tänk. Jag håller med dig. Bra skrivet

Annorlunda

07 Nov 2015 16:20

Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m. Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.


Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.



Vill gärna blogga om det här!



Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning osv.



Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.




Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.



Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.



Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!



Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.



Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m.



Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.



Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!



Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.



I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.



Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.





För kontakt:



// [email protected]

Kommentera

Publiceras ej