"Om stenåldersbarnen hade lyssnat på sina föräldrar hade vi fortfarande levt på stenåldern".

 Och hur skulle det vara om alla följde normen? Om alla gjorde som man skulle, om alla var normala, ingen stack ut, alla gjorde allt som man alltid har gjort? 

Många är fortfarande rädda för förändringar, man vågar inte prova, testa, utan håller sig till det man programmerats in i. De tio budorden och den inlärda, inpräntade skammen sitter djupt rotat, omedvetet. Visst, "du skall inte dräpa" och du skall "icke stjäla", må väl vara straffbart även i lagens mening. Men att vi ska fortsätta gå och bära på den skammen som "uppfanns" före Kristus, är det vettigt? 

Samhället och tekniken förändras. Fordon som bilar och flyg har tillkommit, kommunikation och infrastruktur har utvecklats genom dessa århundraden. Idag har vi iphones, smart TV, datorer, robotar etc, etc. Vi uppfinner och utvecklar, men den där skammen förföljer oss. 

Bajsar kungen? Har han någonsin runkat? Påven då? Fortfarande okysst? Och drottningen har aldrig onanerat, aldrig ens berört sitt underliv med sina bara fingrar. Ingen, inte någon av "dagens storheter" lider av psykisk ohälsa. Inte heller någon av deras anhöriga. Finns väl ingen i familjen Bernadotte som har fobier, tvångssyndrom eller adhd? De har inte sex - de knullar bara för fortplantningens skull. För att skapa arvingar. Och det är klart, inte skulle jag vilja läsa om prinsessans förstoppning och huruvida hon tar laxermedel via munnen eller ändtarmen. Men varför är det skamligt? 

Vi snackar sex sådär allmänt. Men har du knullat idag? Kanske. Har du runkat/onanerat? Nej aldrig. Alla vet att alla gör det, och alla skäms! Men om det nu är så att man plötsligt inte kan knulla, ryggskada, nervskador, impotens, torra slemhinnor, vaginos mm, mm. Då uppger man inte heller att man inte knullar. Och så skäms man över det. Det är skamligt. Man snackar inte om det. "Det bara är så!" Skäms, skäms, skäms. 

Man tar sig inte till jobbet för att man är så jävulskt deprimerad och har ett sånt ångestpåslag så man klarar inte av att förflytta fötterna framåt. Då ringer man in sig "förkyld" på jobbet, eller eventuellt magsjuk. 

Är det inte så att det är den där jävla skammen som gör oss så sjuka i psyket idag? Vi döms, och vi dömer oss själva. 

Tiderna förändras, men inte skammen.
budord, förändring, rädsla, samhälle, skam, skamligt, skäms, utveckling,


adhd, insikt, npf, vuxna,


Bläddrar igenom insta och denna dyker upp... Hjärtat slår hårt, fort, torr i munnen, kallsvettig, svag, matt, ängslan, oro, flashbacks, illamående.
Armarna domnar bort. Jag kan inte andas. Drar i tröjan som plötsligt blev för trång. Skruvar på mig. Det gör ont, ont i hela kroppen. Sockerdricka i fingrarna. Jag blir iskall, men svettas på samma gång. Jag behöver kräkas. Bröstkorgen är spänd. Fast i ett skruvstäd. Luften får inte plats i mina lungor. Jag får ingen syre. Måste ut. Måste andas. Jag behöver nånstans att ta vägen, men jag klarar inte av att förflytta mig. 

Jag stänger ner instagram och tittar ut, tittar på nåt annat. Försöker tänka på annat. Middag, barnen, sommar och sol... Men känslorna är kvar. Jag kan inte tänka. Försöker, men hindrar mig själv när jag kommer på mig själv att måla upp katastrofscenarion. Går in på Facebook, Aftonbladet men uppfattar inte det jag läser och ser. Stänger ner, blundar. Andas...

En liten bild, en liten text som kanske syftar på något helt annat än det som dyker upp i mitt medvetande. Så fel. Så vridet. Så tokigt. 

PMDD, PMDS, katastrof, medberoende, missbruk, panik, pms, scenario, sorg, ångest,