När du har ont i magen eller är lättretlig kanske du inte omedelbart misstänker att du har drabbats av en depression.

Men faktum är de här signalerna är lika relevanta som mer klassiska tecknen, som känslor av hopplöshet eller sorgsenhet.

Här redogör experterna för nio mer oväntade varningssignaler som du bör vara uppmärksam på.


http://www.expressen.se/halsoliv/psykologi/9-ovantade-tecken-som-visar-att-du-ar-deppig/

Det är intressant det där. Och jag undrar vad det är som gör det så svårt att förstå att man är deprimerad?

Jag fortsätter själv att hävda att jag inte är deprimerad, för det är jag inte (hur jag nu kan veta det). Alla har ju upp och nedgångar och man påverkas av olika omständigheter i livet. Det kanske händer tråkiga saker omkring en, skilsmässor, sjukdomar, arbetslöshet, kuggade tentor, ofrivillig barnlöshet, dålig ekonomi osv. Det är väl ganska självklart att man inte orkar hålla humöret uppe hela tiden. 

Trots motgångar och svårigheter i livet har nog de flesta något positivt eller bra att hålla fast vid. Något som håller en flytande, eller håller humöret uppe. Något att vara tacksam över. Men jag vet att det är svårt. För det tunga är alltid mycket tyngre än vad det lätta är lätt.

Ovanstående artikel är väl värd att läsa. Just för att jag tror att depression är så mycket vanligare än vad vi tror. Och många är deprimerade utan att egentligen förstår det själv. 
Men själv fortsätter jag hävda att jag INTE är det 😆 
Jag har PMDD, jag har ADHD, jag har troligtvis ätstörning UNS, och troligtvis också någon typ av ångestsyndrom. Så, okej, ibland är jag deprimerad (innan mens). Men jag har ingen depression.

Jag förespråkar inte för SSRI eller andra mediciner, jag förespråkar heller inte diagnossättning eller utredningar. Men jag förespråkar förståelse - för sig själv och andra, samtal, stöd, kunskap men främst, återigen förståelse! 



PMDD, adhd, buksmärta, depression, förkylning, förståelse, ilska, irritation, magont, medvetenhet, ryggvärk, sorg, stress, ångest,