"Bipolär I syndrom utmärks av en eller flera maniska episoder som i de flesta fall växlar till eller från depressiva episoder och i de flesta fall återgår till perioder med neutral grundstämning."
Detta läser jag i min nya bok.

Jag läser också att mani är ett högt och expansivt stämningsläge eller uttalad irritabilitet under minst en vecka.

Den där lyckan jag skrev om för några inlägg sen, den har hållt i sig, ända tills idag.

Vid mani ska minst tre av följandee symtom märkas ihållande;
Förhöjd självkänsla; euforisk, glättig, charmig, påflugen, har storhetsidéer (tänker styra upp och styra om psykvården).
Minskat sömnbehov; behöver sova mindre än 4 timmar/natt, ibland inte alls (Och jag somnar inte ens på föreläsningarna). 
Pratsam; avbryter, får utbrott, är högljudd, skämtar, är svår att avbryta, är teatralisk (allt skedde under 1 timme på ett möte inom psykvården idag, där jag p.g.a min höga självkänsla sågade allihopa där högljutt och forcerat, så min käresta fick leka lite diplomat och tona ner det jag sa, spelade sedan "lugn och sansad" när vi sa adjö. Det var dock inget skämt).
Tankeflykt; Osammanhängande (som tre TVprogram samtidigt), idérikedom (precis som när jag styr upp basgruppsarbeten i skolan, 8 personer kommer på 3 olika tider och 3 olika platser).
Lätt distraherad; kan inte fokusera, störs av bakgrundsintryck, är nyckfull ("gav man henne socker så ville hon ha salt").
Ökad aktivitet; har ökad sexlust, startar nya projekt, tar kontakt mitt i natten (städar med knipkulor! Dammsugaren och skurhinken står framme sedan 1 vecka tillbaka. Öh, ... knipkulorna sitter i.)
Vidlyftighet; inköp (bilar, spel, antikviteter), fortkörning, är promiskuös, är bråkig.

Okej... vidlyftighet; inköp av bilar, spel eller antikviteter. Nej, det har jag inte gjort! Fortköring - ja, 3 ggr på 6 månader. Promiskuös - nae. Bråkig vet jag inte heller...
Äh, kanske inte är så himla manisk ändå?

 

LIVSVIKTIGT (Till mina barn)

Tro på att det du gör duger,
utgå från att människan inte ljuger.
Spara på minnen, slösa med skratt,
våga ta på dig en knasig hatt.
 
Kramas ofta, pussa en vän,
planera inte alltid för vad som ska hända sen.
Säg inte ja om du ändå menar nej,
låt ingen skratta och håna dig.

Ta ansvar för livet, kom alltid i tid,
kom ihåg de kära som vilar i frid.
Sluta aldrig vara kreativ,
älska din nästa, älska ditt liv.

Vad som än händer, vad som än sker,
finns jag där bredvid dig, innan du mig ber.

(c) Annimoure Nilsson

Var till slalombacken idag. Kom iväg lite sent, bara lite. Enligt planerna skulle vi vara där kl 13 för att få ut maximalt av en eftermiddags biljett. Men vi var där 14.40, skulle lösa biljett; "Vi stänger om 20 minuter". Jävligt irriterande. Tänkte på Kay Pollak;
Jag påverkas av varje tanke jag tänker.
Jag skapar den jag är med mina tankar.
Kan jag välja lycka nu?

Jag valde lycka, ställde mig i kö med min familj. Nån snorunge svischade ner i backen och fram till liften, före alla andra! Äh. Kan jag välja lycka? Ja.
Vi åkte upp allihopa, glada, ingen klagade. Åkte ner. Ställde oss i liftkön igen.
Unge efter unge kom ner från backen och bara sket i att det var kö! VA?! Jävla TEENAGEFREAKS!
Nu blev jag lite upprörd faktiskt.
Kan jag välja glädje? NEJ!
Jag morrade lite bittert för mig själv och min partner och blängde elakt på snorungarna i färgglada kläder.
Trängde mig tillbaka före tre sånadär grabbjävlar och åkte när det var MIN TUR!
Nästa gång kände jag ilskan bubbla inom mig och han inte alls tänka på Kay Pollak. Jag skönk istället ner till deras nivå, petade med min nya vassa stave i sidan på en kille med illgrön jacka; "STÄLL DIG I KÖ UNGJÄVEL! ... LÄNGST BAK!"
Han tittade på mig och försökte se ännu snällare ut än vad han redan gjorde;
"Vi är här på läger", sa han och så pekade han på den enorma skylten framme vid liften som nästan blockerade vägen dit fram; "blixtlåsprincipen" sa han.
OJ! "Förlåt!" mumlade jag.
Skidskolan har en egen separat kö. Blixtlåsprincipen gäller!
Stora feta röda bokstäver och tydliga och fina illustrationer på "blixtlåsprincipen".

Aj, himmel o pannkaka vad ont jag fick i mina leder, armbågarna värkte och skav, pjäxorna klämde, ryggen ömmade och knäna började ge vika. Tur att klockan snart var 15 så att vi snart kunde få fara hem.
SURKÄRRING!