Efter 2 dagar med en god och mustig linsgryta till både lunch och middag känner jag att det får räcka. Hejja storkok och matlådor, men nä, inte mer please.
När mina toalettbesök, främst på jobbet där det inte finns någotsomhellst av textilier eller mattor på toa som dämpar ljud och mina besök där får kollegorna att tro att det är böneutrop från någon moske. Trots att vi inte har någon sådan i vår ort. 
"Men det låter precis som så. Vi måste ha fått en moske. Inatt kanske?"

Eller att barnen vaknar på övervåningen av filharmonikerna på pappas stereo, tror dom.
flegmone, gaser, linsgryta, magbesvär, matlådor, moske, recept, storkok,
Ja jag är diagnosticerad med adhd. Och det jag mest förknippat med adhd hos mig själv är att inte kunna ta det lugnt, slappna av, vila,  slappa, chilla. Allt sånt har varit likställt med att likaväl då bara kunna gå å dö.  Onödigt. Och irriterande.
Jag har jobbat med mig själv, i terapi, med medicin, självhjälp osv osv, mycket. Och jag har utvecklats. Jag har blivit vuxen, dock långt, långt efter alla andra i min egen ålder. 

Men till vilken jävla nytta? 

Nu sitter jag här, eller för det mesta ligger jag. Jag vilar mig i form, jag slappar, chillar, softar. Ibland till och med slår jag på TVn och börjar plöja serier. Till vilken jävla nytta?
Mår jag bättre? Nej, varken psykiskt eller fysiskt.

Hon som chillade till sig en blodpropp, det kan vara jag snart.

Det kryllar av kvalster, dammtussar och SKIT. Jo spår av bajs. Kladd, smutsdimmiga fönster, skräp och äckel. Och jag vet inte om det är just det eller ångesten över det som kväver mig.

Men, jag har blivit bättre, jag har utvecklats och mognat. Jag kan chilla.

Chillidill fy fan!
(null)

adhd, chilla, hyper, hypo, lugn, stress,
Inte vet jag 2015, 2016... det var längesen sist. Det var på den tiden då utbrändheten var nära. Så jag sållade lite i mitt liv, några vänner, några aktiviteter och intressen, och några appar så som Facebook, instagram och blogg.se. Under en relativt lång period var jag befriad från cyberslaveriet. Under den tiden lobotomerades jag - alltså, jag medicinerade med Elvanse och min personlighet, min humor, mitt humör, energi och lusten till någonting försvann.  Ingenting spelade någon roll. Jag bad min man forma mig precis som han ville. Jag kunde bli den perfekta hustrun.  Jag kunde inte köpa skor eller kläder, jag visste inte vad jag gillade. Jag kunde inte välja vad jag skulle laga för mat, visste inte vad som var gott. Jag kunde inte bestämma om jag skulle gå till höger eller vänster. Eller, jag kanske visste, men ingenting spelade någon roll. 
Så jag blev sittandes i soffan. Och min man han visste ingenting, som vanligt, inte ens hur han ville forma sin fru. Så jag fick nog och bytte tillbaka till Ritalin.

Så, nu övar jag på att vara mig själv igen, någorlunda mig själv. Allra bäst gör jag mig utan medicin, ja jävlar vad roligt vi hade, utan medicin. Men eftersom livet ska fungera utan alltför mycket berg-och-dalbana så kör vi på med lite Ritalin. Det blir som bäst för alla i min familj i alla fall.

Och det där med allt sållande... jag är tillbaka på de sociala medier jag sållade bort. Men det stressar mig, eller rättare sagt, själ min tid, till ingenting.

Men bloggen, kära bloggen... min bästa vän, min dagbok, min terapeut. Jag tar tillbaka dig. Kan du förlåta mig? ❤️
#adhd #familjeliv #stress #elvanse #ritalin,