Just handlat på stormarknaden, ett par påsar käk. Kommer hem och kommer på att jag skulle ju börja avverka tvättberget det första jag skulle göra när jag vaknade, men fastnade framför TVn och glömde tvätten.
Styr mina steg mot tvättstugan men tänker "STOP! en sak i taget. Först matvarorna". Så jag packar upp matvarorna. Under tiden kom jag på att jag skulle xxxxxx på datorn. Fan! Höll på glömma. Jag gör det först då! Tvätten glömmer jag inte.
 
Skitnödig. Det kan faktiskt inte vänta.
 
Nu är jag färdigskiten och har packat upp maten, och satt mig vid datorn för att göra det där... Ja, vad fan var det nu jag skulle göra?
 
Jag bloggar väl om fenomenet tills jag kommer på vad det var jag skulle göra. När jag precis påbörjade detta inlägg så kom jag ju på "tvätten", det jag skulle gjort först av allt. Men nu sitter jag här, bloggar och försöker komma på vad det var jag egentligen skulle göra. Samtidigt är jag medveten om att jag ska tvätta. Men, ok jag gör det sen.
 
Jag måste ju hålla mig till min prioritering... så nu sitter jag här vid datorn och håller på tills jag kommer på det där skitviktiga jag skulle göra. Med risk för att tvätten inte blir tvättad idag heller.
 
På dagens att göra lista finns andra saker inlagda. En app som påminner mig, vad som ska göras. Jag vet att den kommer att plinga snart, så de sakerna glömmer jag inte. De påminner mig tills jag markerar "utfört".
Men alla de här andra sakerna som man kommer på att man måste göra. Ibland skitviktiga saker... Som måste göras omedelbart, varför dyker det upp i medvetandet precis samtidigt?
 
Min morsa påtalar jämt för mig att det man glömmer det är inte viktigt för en själv. Och jag säger det själv, "viktiga saker kommer man ihåg". Husbonden glömmer köpa snus åt mig tex. - Okej, jag är inte viktig för honom. Eller, det är inte viktigt med snus för mig. Men så enkelt är det inte. Jag är inte nonchalant, jag är inte lat, jag skiter inte i viktiga saker, jag skiter inte i mina barn för att jag glömmer att skicka med frukt till skolan, gympakläder osv. Jag får bara inte till det i min överhettade, överaktiva hjärna. Tankar, planer, känslor, intryck, allt hullerombuller,osorterat.
 
Behöver jag säga att just i dag kör jag omedicinerat?!
 
Den här bloggen (klicka här) säger mycket och när jag läste just det inlägget 2010, så visste jag...
 
 
adhd,
10 minuter innan midnatt fick jag enormt sug efter ostskruvar, de nya från OLW. Varför har ingen sett till att det finns hemma? En ilska hade skruvats upp under kvällen, skruvats (... det var väl därifrån själva suget på ostskruvar kom). Men varifrån den där ilskan kom vet jag inte och det sket jag i. Jag skulle ha skruvar. Åkte till en nattöppen mack - där dom givetvis inte hade några ostskruvar. Rabblade en harang med fula ord och köpte 2 påsar från OLW och en Coca-cola - i affekt. Jag handlade i affekt. Slösade pengar i ilska. "Nu jävlar...."
 
Åkte hem och tryckte i mig båda påsarna. Kollade på "Ack Värmland" på play, alla avsnitt. Ilskan skruvades upp ytterligare. Vad fan!? Alla säger att den serien var så jävla bra, och rolig! Jag skrattade inte en gång, jag drog inte ens på smilbanden. Ersättningen för ostskruvarna var inte ens gott, men jag tryckte i mig så gommen sved och kräkreflexen stimulerades. Förutom jag så fanns 5 personer till. De fick inte ens smaka. Jag nekade inte, nog kunde jag ha bjudit om någon ville ha. Men ingen hann fråga.
 
Vaknade i morse med gammalt snacks  under läpparna och ett lager runt hela tungan. Fy fan! En salt svullnad i hela kroppen. Påsar under ögonen som kunde fyllas med diverse från OLW, eller nyttjas som spypåsar. En vanlig morgon med en jävla brådska. Alltid tider att passa. Inga kläder i garderoben. Plockade några skitiga ur tvätthögen. Inga strumpor. Rensade torktumlaren på både ren tvätt och maskindelar som kastades runt i tvättstugan.
 
Dagen verkar fortsätta i samma anda. Gräv ner mig eller spärra in mig. Please!
 
 
BED, adhd, affekt, beteende, binge eating disorder, eatingdisorder, explosiv, ilska, sug, ätstörning, återfall, överäta,

Vi säger inte till ett barn som är blint att det ska se sig för, vi säger inte till ett hörselsakdat barn att det ska höra upp, eller lyssna. Men barn som har ADHD får ofta höra att de ska skärpa sig, ta sig i kragen, lugna ner sig, rycka upp sig, tänka sig för; just sånt som de på grund av sitt funktionshinder har svårt för.

Konstigt att självkänslan blir nertryckt i botten? Konstigt att det går snett i livet?





adhd, funktionsnedsättning, svårigheter,