Hur ADHDn utvecklas/förändras beror på vad man upplevt under uppväxten, vilka krav och förväntningar man har på sig och hur livssituationen ser ut för tillfället. Som liten får man ofta hjälp med att kompensera svårigheterna av föräldrarna, men när man ska börja leva sitt liv mer självständigt, kan svårigheterna bli framträdande inom andra områden. Själv växte jag upp utan större krav hemifrån. Ogjorda läxor, ostädat rum, inga strama tyglar. Men med rutiner, ordning och reda (utanför mitt rum då). Något annat hade inte funkat för mig. 

Uppmärksamhetsstörning yttrar sig ofta som svårigheter att behålla koncentrationen under en längre rid, att rikta uppmärksamheten mot rätt sak, att dela uppmärksamheten på fler saker samtidigt, samt svårigheter att kunna växla fokus från en sak till en annan. Att få vardagliga saker och ting utförda är en vanlig kvarstående svårighet; tvätt, disk, betala räkningar etc. Det kan vara svårt att ta initiativ men också lika svårt att fullfölja en aktivitet som man startat, om man inte är tillräckligt motiverad.

När motivationsnivån är hög klarar man duktigt av sina uppgifter, men det blir svårare med drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar betala räkningar, sätter sig vid datorn eller hittar fotografier. Städningen förblir oavklarad. Man påbörjar projekt utan att först ha lyssnat eller läst igenom instruktionerna ordentligt, det blir inte som det ska och man ger upp. 

Det är dessutom lätt att bli distraherad av ljud och synintryck. Samtidigt som man registrerar och lagrar intrycken. Tröttsamt för hjärnan. Dessa svårigheter har följt mig genom hela livet, i varierande grader. Men konsekvenserna av detta är mer synliga i det vuxna livet.

Svårigheter i att gasa och bromsa, aktivitetsnivån är ofta väldigt varierande. Från hög energi nivå kan det gå snabbt till en kraschlandning. Man har svårt att styra sina impulser, kan säga saker, fatta beslut och agera på ett impulsivt sätt, vilket kan leda till problem i relationer, ekonomi, privat och i arbetsliv. Men impulsiviteten är ju likaväl en spontan, kreativ och positiv sida hos mig. De kvarstående svårigheterna har jag lyckats hitta strategier för att dämpa när det gäller impulsivitet i den sociala samvaron. Och gör mig sällan osams eller impopulär hos någon nu, vilket var ett större problem som barn. Däremot växte då impulsiviteten på de plan som drabbade ekonomin.

Den motoriska överaktiviteten som ofta finns hos barn med adhd kan utvecklas till inre oro och rastlöshet. För min del sitter den och har alltid suttit osynligt utåt - i hjärnan - tankar, intryck, känslor. Men motoriska symtom som otålighet, svårigheter att varva ner, gunga på stolen, vicka på foten har alltid funnits, relativt oförändrad. Våga aldrig uppmana mig till att vila, slappa eller ta det lugnt! Jag kan ses vilandes, slappandes i soffan men aldrig utan påträngande rastlöshet eller utan flera tankar och planer som inte vill tagga ner. Och trots denna aktivitet blir inte mycket synligt utfört.


adhd, barn, funktion, npf, strategier, svårigheter, vuxen,

3 kommentarer

maasen179

07 Mar 2015 07:43

Känner igen mig. Nästan läskigt mycket!!!!

ohappa.blogg.se

09 Mar 2015 04:53

Säger som föregående, mycket igenkännande!! (Igen) <3

Marrakaija Bäck

03 Apr 2015 18:51

Känner också igen mig... Jag fick min diagnos nyligen, samtidigt med min dotter. Jag hade tydligen ADHD som barn men nu har jag "vuxen ADD", hyperaktiviteten finns dock kvar i hjärnan även om jag ser lugn ut. Att växla mellan hög och låg energinivå dagligen är skitjobbigt. Impulsiviteten är också ett problem fortfarande.
Kram, PMS-monstret

Svar: Har du fått medicin som funkar? Min PMDD är något bättre nu sedan jag börjat med medicin mot adhd.
Cattastroph

Kommentera

Publiceras ej