Cattastroph

10 Jan

19:05

Vägen hit - Re-bloggar

5kommentarer

Jag har alltid, alltid känt att jag är annorlunda. Alltid. Men under tiden från barn till tonåring till ungdom till vuxen så har annorlundaheten ändrats, förändrats, utvecklats. Annorlundaheten gick från att vara något jobbigt, negativt till något spännande, positivt och användbart.

För 7 år sen började jag blogga. Jag hade länge lyckats dämpa och gömma den där annorlundaheten men den fanns där och började tillslut skava allt för mycket under ytan, så jag lät den komma fram här på blogg.se.

Det är ganska mycket mer än 7 år sen jag började fatta vad det handlade om. Men det tog ett par år till med gnag och skav innan jag vågade erkänna för mig själv. Något år innan jag vågade erkänna för min man och ytterligare något år innan jag erkände för övriga nära. Jag har fortfarande inte erkänt för alla, men ser ingen mening med det heller. För det spelar ingen roll. Jag är jag och jag är den jag alltid har varit. Men självklart och lyckligtvis med en hel del förändringar genom åren - till det bättre!

Här är en liten tillbakablick på min väg till idag:

För 7 år sen.

"Tre soppåsar står i hallen, en från lördag, en från söndag och en från idag tisdag. Det luktar lite illa och lukten börjar tränga sig in i tvättstugan. Funderar på om man kan isolera runt dörren för att stänga lukten ute. Det vore ju förargligt om de rena kläderna tog lukt av soporna. Även om det mesta därinne är smuts. Jackorna i hallen har dragit åt sig av lukten, men de märks inte så mycket av det när man kommer ut.

Gjorde ett test igår om vilken psykiskstörning jag lider av, men jag minns inte resultatet... Undra vad jag fick för diagnos?

Undrar om samma diagnos gäller för det att jag just nu har ett skriftligt arbete som ska in imorn, det är rätt mycket kvar, men jag sitter och skriver sånt här svammel och facebookar istället.

Inatt höll jag på drunkna! Vet inte om det kan höra till samma diagnos eller om det är symtom på något annat?! Vaknade av att jag fick en kallsup, sprang upp och spottade i köket, hostade som en lungsjuk och la mig igen. Men just när jag somnade höll jag på drunkna igen.
Min sambo rådde mig till att ta bricanyl för att vidga luftrören, något sa mig att han ville att jag skulle få ner mer saliv i lungorna och drunka snabbare. Varför ska jag alltid behöva prata mitt i sporten? Jämt ha ont i ryggen så jag inte kan plocka strumpor, kalsonger, kläder och leksaker?

1000 män frågades vad som var det skönaste med att bli avsugen;
2% svarade mjukheten
3% svarade porrheten
95% tyckte mest det var skönt att det blev tyst."

För 5 år sen

"I tre dagar har jag klickat på nytt inlägg för att skriva ett nytt smaskigt inlägg och börjat skriva. Men så kom jag på att jag skulle hålla det hemligt *ooops* och fick radera det. Det är helt otroligt vad glömsk jag är!
Inte nog med att jag glömmer att dra ner trosorna när jag ska kissa (funderar på att skippa dom), jag glömmer också att plocka upp mina vänner på vägen till träning eller skola t e x. Sätter mig i bilen, tutar och kör och utanför porten i nästa kvarter står ibland en vän och väntar förgäves. För det mesta kommer jag faktiskt på det, att jag saknar min vän och vänder. Därför kan det ibland, ganska ofta, tyckas att jag är sen. Men jag är faktiskt alltid ute i god tid. Sen ankomst gills inte för mig.

Igår eftermiddag satt jag på Donken med mina vänner. Glömde bort att jag hade familj, glömde att jag fyllt 30 och glömde att jag gick på diet, glömde att jag just i den ätande njutande stunden borde vara på dagis, hämta dottern, åka hem och laga mat. Så sitter jag där mumsar burgare, njuter och svamlar. Kom åter till livet av Break Ya' neck av Busta Rhymes min ringsignal.

Jag tror jag ljuger ganska bra?! Är ganska säker på att alla tror att jag är sen när jag säger det, fast det egentligen bara är så att jag glömt..."

""Bipolär I syndrom utmärks av en eller flera maniska episoder som i de flesta fall växlar till eller från depressiva episoder och i de flesta fall återgår till perioder med neutral grundstämning." Detta läser jag i min nya bok.

Vid mani ska minst tre av följandee symtom märkas ihållande;
Förhöjd självkänsla; euforisk, glättig, charmig, påflugen, har storhetsidéer (tänker styra upp och styra om psykvården).
Minskat sömnbehov; behöver sova mindre än 4 timmar/natt, ibland inte alls (Och jag somnar inte ens på föreläsningarna).
Pratsam; avbryter, får utbrott, är högljudd, skämtar, är svår att avbryta, är teatralisk (allt skedde under 1 timme på ett möte inom psykvården idag, där jag p.g.a min höga självkänsla sågade allihopa där högljutt och forcerat, så min käresta fick leka lite diplomat och tona ner det jag sa, spelade sedan "lugn och sansad" när vi sa adjö. Det var dock inget skämt).
Tankeflykt; Osammanhängande (som tre TVprogram samtidigt), idérikedom (precis som när jag styr upp basgruppsarbeten i skolan, 8 personer kommer på 3 olika tider och 3 olika platser).
Lätt distraherad; kan inte fokusera, störs av bakgrundsintryck, är nyckfull ("gav man henne socker så ville hon ha salt").
Ökad aktivitet; har ökad sexlust, startar nya projekt, tar kontakt mitt i natten (städar med knipkulor! Dammsugaren och skurhinken står framme sedan 1 vecka tillbaka. Öh, ... knipkulorna sitter i.)
Vidlyftighet; inköp (bilar, spel, antikviteter), fortkörning, är promiskuös, är bråkig.

Okej... vidlyftighet; inköp av bilar, spel eller antikviteter. Nej, det har jag inte gjort! Fortköring - ja, 3 ggr på 6 månader. Promiskuös - nae. Bråkig vet jag inte heller...
Äh, kanske inte är så himla manisk ändå?"

4 år sen

"Ligger nu i soffan efter 1 timmes städning. Puts o plock här och där. I köket har vi en bänk som förr försökte likna en köksö. På den finns en fin duk, fina små ljusstakar med doftljus i. Men dom syns inte. Över allt detta ligger räkningar, papper om tillfällig föräldrarpenning, nycklar, kalaskort, påskkort, halsband, julkort, sytråd, nålar, lego, ficklampa, spel, en kjol, griptång, ugnsform mm mm. Allt det där huller om buller i en hög. Ovanpå den fina duken och dom fina ljusen. Ibland har jag ställt dit en fruktskål, men dom försvinner och hittas senare av flugor, myror eller människor pga doften av något ruttet.

På den bänken hittade jag ett papper från banken som skulle vara TryggHansa tillhanda den 9 mars 2012. Nåja, det var i år i alla fall. Jag stoppade ner det i ett kuvert och skrev TryggHansas adress på det. Så nu ligger det brevet där igen, i en annan form. Påväg till TryggHansa.

Jag hann avsluta detta innan jag nös och vätte ner trosan. Dääm! Byta trosor. Justja. Fan glömde tömma tvättmaskinen igår. Tvätten som jag kört "sköljning" på 3 ggr. Tog ut ett par trosor, nästan torra, dom luktade inte mögel än så jag tog på dom och körde resten på en fjärde sköljning.

Oj, där bland tvätten låg pojkens läxmapp. DÄR var den. Ogjord 2 v i rad. Inte hans fel. Stackarn. Lägger fram den på bordet för att inte glömma att den ska göras IDAG. Där på bordet ligger hans trasiga lerskål. Tar fram lim och börjar limma. Kladdigt, måste tvätta händerna. Går inte bort. Torkar händerna i diskhandduken som också blir kladdig, slänger den i tvättstugan. Oj där ligger en täckjacka. Vinterkläderna måste ju bort nu. Skorna också. Lägger allt i trappan, bär upp det sen...

Sommarkläder... Däääm! Sommarbrallorna jag beställde som inte passade för 4 veckor sen ligger ju nånstans, packat i en postpåse. Justja, på diskbänken. Lägger fram den närmare diskbänkskanten så den ska synas bättre. Lägger brevet till TryggHansa där också. Så det inte kommer bort.

Nu är jag rätt slut! Ligger i soffan och tar igen mig. Den nysköljda tvätten torkar/möglar i maskinen, både vinterkläder och sommarkläder ligger framme, här och där, den trasiga lerskålen är ännu trasig OCH kladdig, hela huset är stökigare nu än innan jag började städa. Men jag är som sagt rätt slut. Kaput!

Tur jag snart får jobba igen så jag får lite struktur i mitt liv."

När jag för 3 år sen hittade texten här nedan (på netdoktor.se om jag minns rätt) kopierade jag den och kände att det var lika bra att erkänna. Det var en enorm lättnad. Istället för att se på mig själv som en lat, slarvig, ansvarslös shoppingmissbrukare med ätstörning kunde jag istället se på mig själv som jag är, vilket jag är pga en liten funktionsnedsättning. Jag kunde förstå mig själv på ett nytt sätt och jag visste att jag kunde få hjälp. Och jag visste nu att jag inte var knäpp eller konstig. Annorlundaheten blev positiv.

”Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd/add. Det kan yttra sig som svårigheter att behålla koncentrationen över tid, att rikta uppmärksamheten mot rätt sak, att dela uppmärksamheten på fler saker samtidigt, samt svårigheter att kunna växla fokus från en sak till en annan. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. För en person med adhd/add kan det vara extra svårt att ta initiativ till, men även att fullfölja en aktivitet, om hon/han inte är tillräckligt motiverad. När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter, men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten/sätter sig vid datorn eller hittar fotografier. Städningen lämnas halvgjord.

Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och har svårt att lyssna. Man kanske påbörjar projekt utan att först ha lyssnat eller läst igenom instruktionerna tillräckligt. Det kan då vara svårt att utföra en aktivitet i sin rätta ordningsföljd. Det är dessutom lätt att bli distraherad och avledd av ljud och synintryck. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet, i det sociala livet eller till exempel bilkörning. Impulsivitet innebär svårigheter att hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt att styra sina impulser förnuftsmässigt, kan säga saker, fatta beslut och agera på ett impulsivt sätt. Detta kan leda till problem i relationer, ekonomi, privat och i arbetsliv och få negativa konsekvenser i längden.

Impulsiviteten kan också uppfattas som en spontan, kreativ och positiv sida hos personen. Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, det vill säga de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och rastlöshet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är otålig, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vickar på foten och så vidare. Det kan vara svårt koppla av och gå ner i varv. En del personer sätter igång många aktiviteter samtidigt och behöver hjälp med planering, att göra prioriteringar och att få en realistisk uppskattning av tidsåtgång. Det är även viktigt att planera in tid för vila.”

Alltså, det handlar ju om mig! Ja, säkert om dig också, allt man läser om när det handlar om symtom, diagnoser och sjukdomar lider man ju av. Det vet vi ju. Men ovanstående text är jag! ADHD är så mycket mer, jag vet. Spännvidden är stor och det skiljer sig mycket från person till person. Endel är lika, men ingen är "samma" som någon annan trots diagnos eller inte.

Jag fixade skolan, hyfsat. Hade vänner som fick mig låta bli att knarka, supa och slåss – fast jag så jävla gärna ville. Jag är impulsiv, överaktiv, okoncentrerad, ofukuserad – det mesta sker i min skalle. Tankar exploderar fram, och vissa tankar kan jag inte stoppa, de blir till handling. Som en bil som jag såg utanför en bilaffär en snygg sportig bil med coolt registreringsnummer -666. Den skulle jag ha och den köpte jag. En bil, fast jag hade en bil. Ja, till och med två bilar. På något sätt lyckas jag oftast lösa mig ur knipan jag hamnar i.

Jag fixar inte räkningarna. De som ska betalas varje månad. Det tar emot och går bara inte, inte i tid i alla fall. Räkningarna ligger gömda här och där (ja min man hjälper till att gömma), det är aldrig i ordning och när jag funderat och haft ångest över att inte ha betalat räkningarna, så gör jag det, full med ångest, sådär omkring dag 8 – 10 varje månad. Påminnelser kommer alltid, avgifter och räntor. Det är DET jag blir fattig på. Ja, skäll på mig! Det hjälper inte. Jag bara ÖNSKAR att jag kunde fixa det där i tid, varje månad. Men nej… Idag är det 27:e, lönen finns på kontot, här sitter jag vid datorn, hälften av räkningarna ligger brevid mig, men resten… jag KAN INTE, JAG ORKAR INTE. INTE NU” Jag ska, sen…

Just nu ”tittar jag på TV”, ja jag sitter här och skriver också. Det är så jag tittar på TV. Jag kan inte bara sitta där och sitta. ”Sitt inte och sitt då”, säger min man ”sitt och titta”. Men jag kan inte sitta och titta. Det kryper i kroppen. Placera en skål med chips, godis eller… ja vad som hellst, då går det bättre, då kan jag sitta där och titta, och äta, i allafall sitta kvar och titta sålänge det finns nåt att äta.

Här är det aldrig städat, men varje dag påbörjas det. Damsugaren har en plats, men den står aldrig där. För jag SKA ju damsuga, men jag kom ju på att jag först bara måste… eller där står ju disken, och gårdagens middag, kom på att jag måste tvätta för jag snubblade över en smutsig strumpa. Eller beställa damsugarpåsar, på internet, men då kommer facebook upp först och jag surfar in där. KANSKE damsugarpåsarna blir beställda senare under dagen, eller kanske inte.

Jag har beteenden som jag inte kan hejda när jag börjar, det stora problemet är mat/godis. Annat också, men för mig är det stora problemet det jag stoppar i mig. Även tankar kan jag inte hejda. Ångestframkallande tankar. Ofta en otäck fantasi. Jag blir skit rädd och rädslan är verklig även om inte tanken var det. Ilskan är verklig när jag tänker en sådan tanke. De är jättesvåra att avbryta.

Jag kan bjuda hem folk till kl 16.00, på middag och tårta tex. Kl 15.30 kommer jag hem och på en halvtimme tror jag att jag ska duscha, sminka mig, fixa håret, laga maten (kan va långkok) och baka tårtan. Eller, nej, jag VET att det inte går på en halvtimme, men på något sätt får jag inte till det. Och jag gör bara inte saker som är alldeles för tråkiga eller inte är tillräckligt motiverande.

NU går min buss till jobbet, just nu, ja. Så jag måste gå och äta nu. Sen ska jag kanske nångång under veckan ta tag i det där med utredning… Jag HAR påbörjat lite, jag HAR fått rekommendationer av ”proffs” att söka hjälp för vissa problem som jag har, för att det kan härröras från min misstänkta adhd. Och finns det hjälp att få för de problemen jag har idag så vill jag ha den. Men en utredning känns jävligt lång och tråkig… Vi får se vad som händer.

Det blev till slut en utredning, med lite påstötning från BUP. Med ett barn som har adhd fick jag en genväg till utredning - för att jag skulle kunna hjälpa honom bättre.

Allt detta som jag skriver om mig själv hör till ytterligheterna. Jag skriver om det allra innersta som inte syns utanpå. Känner du mig så känner du kanske inte igen den här beskrivningen av mig. Det handlar om röran i mitt huvud och till viss del i mitt hem. Men kommer du och hälsar på ser vi till att det är någorlunda städat. 😉

Jag vet att jag uppfattas som en lugn, sansad person och ibland så är jag faktiskt det. På "rätt plats" klarar jag av att vända mina svårigheter. Mitt jobb ger mig de utmaningar och omväxlingar jag behöver och mina svårigheter och funktionsnedsättningar blir istället talanger, eller superkrafter. Eller åt det hållet i alla fall. Jag är ingen superhjälte för det och jag är inte bättre än någon annan, inte sämre heller.

Kommentera

5 kommentarer

Jessica

10 Jan 2015 20:30

När jag läste igenom det du skrev och tänker efter, så ja! Nu förstår jag! Du var ALLTID snäppet bättre mig i skolan, men annars var det jag som höll ordning! Du skulle alltid testa gränserna och ibland lite tokiga saker. Ibland hängde man med men försökte även bromsa upp Dig emellanåt.
Strångt av Dig att skriva om det! Och tänk att idag jobbar jag med ungdomar som har olika diagnoser, ADHD, Bipolär,Autism, Schizofreni mm.
Stå på Dig o bra att du sökt hjälp! Kram♡

Svar: Jag förstår att du gör ett bra jobb med ungdomarna idag! Jag undrar hur det gått för mig om du inte varit där och bromsat mig och dragit i spakarna. Men vi hade alltid jävligt roligt?! ;-)

Cattastroph