Cattastroph

 

 

En mycket talande och skrämmande text, men samtidigt fin på något sätt. Den beskriver verkligen känslan av att medberoendet tagit över dig, du finns inte, du är medberoende, beroende av en annan person, du lever, agerar, känner och upplever inte genom dig själv, utan genom den beroende personen.

 

Medberoende är också ett ämne som jag tycker behöver lyftas fram och upplysa världen om. Det är också något som är så himla vanligt, många som lider av, dels i det tysta och dels utan att ens veta om det själv. Medberoende är ofta sammankopplat med alkoholism. Alkoholism (och narkotikamissbruk) är lite mera konkret missbruk än andra missbruk och kanske lättare att förstå och relatera till. Men missbruk kan likaväl handla om spel, sex, shopping, mat och arbete. Tider och samhälle förändras, utvecklas och till följd av det dyker även nya missbruk upp som mobilberoende/missbruk, träningsmissbruk, internetberoende osv. Men jag TROR att i och med detta så betyder det inte att fler och fler blir missbrukare. Man brukar säga "tillfället gör tjuven". Men i det här fallet så tror jag att vissa personer har större benägenhet att hamna i missbruk än andra och studier har också visat på det. Det finns mycket skrivet, forskat och mycket information om det. Men de anhöriga hamnar i skymundan. Allt kretsar kring missbrukaren; straff, stöd, behandling, hjälp, vård osv. Men familjen då?

 

Visst, det har börjat komma fram, vi börjar bli mer upplysta även på den biten. Tex med hjälp av "Djävulsdansen" som gick på SVT i höst. Det var det mera konkreta missbruket som togs upp där. Men jag vet att Ann Söderlund och Sanna Lundell hade önskemål att även rikta in progamet på de mera "tysta" missbruken, men det ansågs inte passa, av någon anledning.

 

Medberoende kopplas faktiskt inte ihop enbart med missbruk. Även familjer med dysfunktionella beteenden, djup religiösa, fanatiska familjer och familjer där någon är drabbad av psykisk ohälsa har en stark benägenhet att utveckla ett medberoende.

 

Vem bestämmer då var gränsen för missbruk går och vem bestämmer var gränsen för medberoende går?

När det gäller de mera "tysta" missbruken så som träning, sex, mat, arbete, shopping är det svårare. Träning är bra för hälsan och man mår bra av det, sex är naturlig njutning, arbeta måste man ju bara, shopping krävs ju också. När slutar det normala att vara normalt och går över till missbruk? Jag vet inte om det finns någon regel eller någon skarp gräns. Men när man börjar utföra något normalt i hemlighet tycker jag att man kan tänka att det övergått till missbruk. När man "mörkar" saker man gör och gör dessa upprepade gånger för att det ger en kick, tillfredställelse, spänning - kombinationen av sinnesstämningen den ger och att man gör det i hemlighet. Och man gör det igen och igen och igen. Det börjar bli en livsstil. Det börjar bli ett missbruk.

 

Och med det följer sedan medberoendet för nästa person/personer, oftast partnern och närmaste familjen. När kommer det in och när är det man blir medberoende? Och hur vet man att man är medberoende?

 

När man lägger all sin energi på att ta ansvar över andra och glömmer bort sig själv och vad man själv vill, då är man medberoende. Men utvecklingen dit startar långt före det. En medberoende känner ofta att hon eller han inte kan styra över sitt liv och känner sig alltmer som ett offer. Medberoendet sitter så djupt så man upplever det som normalt, det har grott under en lång tid. Det leder till att man inte säger vad man tycker och inte tycker det man känner. Man vet inte ens vad man känner, men man tror att man vet. Man får vanemässiga sätt att bete sig på, som styrs av hur den andre är. Man reagerar mer än man agerar. Man tänjer på sina gränser hela tiden. Det man tidigare reagerat stark på blir mindre och mindre allvarligt. Gummibandet blir längre och längre. Andra människors mående påverkar ens eget mående. Man blandar samman kärlek och omvårdnad och har ett starkt kontrollbehov. Att vara medberoende är ett beteendemönster som man bär med sig. Och som man behöver behandling, terapi och hjälp för att ta sig ur det. Lika väl som missbrukaren behöver det.

 

Det är ett mycket komplext system det här med missbruk och medberoende. Och jag skulle vilja säga att det är en omöjlighet att ta sig ur det på egen hand. Att sluta dricka, att sluta shoppa, låta bli relationer utanför förhållandet, att sluta spela. DET går, absolut. Men problemet sitter på ett djupare plan än så. Missbrukarpersonligheten! Det är inte en omöjlighet att sluta supa, på egen hand, med hjälp av frun och familjen, det kan gå. Men för att ganska snart gå över till att spela eller porrsurfa i form av missbruk. Visst ett mindre allvarligt missbruk, men så länge missbrukarpersonligheten finns kvar kommer bara "objekten" för missbruket att bytas ut till något annat, eller flera andra.

 

Jag vill uppmana alla som lever i en relation med en missbrukare. Vare sig han/hon super, knarkar, knullar, shoppar eller spelar. Det är ingen idé att kämpa. Det är ingen idé att ställa ultimatum. Det är ingen idé att hota och det är absolut ingen idé att försöka kontrollera honom/henne. Du kanske kan lyckas få drickandet att upphöra, en stund, eller en längre period. Men beteendet, missbrukarpersonligheten finns kvar. Det har fortfarande inte löst problemet. Missbrukaren övergår till ett annat missbruk - troligen ett mindre synligt missbruk, för att rätt så lätt falla tillbaka till grundmissbruket.

 

Ditt ansvar är DU! Finns det barn med i bilden så har du ett ansvar även där. Du kan aldrig ändra på en annan människa, hur mycket du än älskar, vill eller önskar. Du kan inte kontrollera en annan människa utan att tappa kontrollen över dig själv och förlora dig själv. Ju mer du hotar, kontrollerar, önskar, hoppas, driver och vill kommer du bara att skjutsa missbruket och skammen djupare in i individen. Och ju mer du kämpar, desto mer förlorar du dig själv. Och dina barn förlorar dig och fortsätter i samma nedåtgående spiral som du, ner i medberoendet. Vilket senare också ökar risken att de själv hamnar i missbruk.

 

Fokusera på dig själv, släpp kontrollen, ta ansvaret över dig själv. Gör du det, släpper kontrollen och lämnar över missbrukarens ansvar till missbrukaren är chansen också större att han/hon tar det. Det är för missbrukaren en omöjlighet att ta sitt ansvar så länge du håller i det.