Cattastroph

Mitt leverbråck har förflyttat sig, från levern till hypofysen. I natt låg jag vaken!
Jag somnar alltid inom fem minuter när jag lagt huvudet på kudden eller makens bröst. Men inte i natt. Efter ett par timmar klev jag upp, häftade ihop lite papper, plockade duplo och leksaker. La mig igen och började fundera - på flykt väg.

Ja ifall det skulle börja brinna här. Om TVn i sovrummet började brinna? Vilket barn skulle jag springa in till först? Jag bestämde i allafall att om det brann på undervåningen skulle jag ta ut barnen i deras täcken på lillans balkong. Lyfta över dom på grannens vardagsrumstak. Jo, det är lätt, ingen stor glipa mellan balkongräcket och deras tak.  Och knacka på. Antagligen också skrämma livet ur dom. Grannarna alltså.

Här tjuter brandvarnarna för fullt och maken sover. Hoppas jag hinner in och skaka liv i honom och de stackars lungorna. Eller skulle jag skaka liv i honom först innan jag springer in till barnen, för att ta varsitt barn. Sådär höll jag på att fundera. Målade upp en scenario av en brand i varje rum och planerade olika flyktvägar. 05:15 kom jag på att jag missat brandsläckaren i samtliga scenarion! Den där dyra jävla bransläckaren. Den är så dammig så den räknas nog inte ens som flammsäker. 05:25 tänkte jag att det förmodligen är helt jävla onödigt att planera sådanahär flyktvägar. För om det händer kommer jag säkert inte att agera som jag bestämt mig för att göra. Och 05:30 ringde klockradion, inställd på fel kanal.

Jag har varit vaken hela dagen i skolan. Knappt gäspat. Varit på möte, storhandlat och lagt barnen, utan att somna! Unbeliveable. Funderar efter detta på om jag kanske ska hålla mig vaken i natt också. Undra vad jag ska fundera på då.