Cattastroph

Stressade som ett jagat djur i morse, med aggressioner inombords över hockey, påklädning, ett matbord överfullt med läxor, gick inte att duka fram fika. Fikade inte i protest mot orättvisa, morgonrock och hockey. Vilket också ledde till hypoglykemi, d v s lågt blodsocker vilket i sin tur leder till ökade aggressioner och ilska. Stress, stress.
På dagis fick jag varken puss, kram eller vinke-vink av dottern. Och sonen oroade sig att barnen på skolan skulle märka av min ilska. "Mamma, du får inte vara sådär arg här på skolan, du skrämmer livet av dom andra barnen då!". Dags att tagga ner. Men stressa mer...?

Påväg till en för dagen lämplig utbildning på BUP, som bla handlade om att hålla huvudet kallt, så blev det väldigt hett om baken i bilen! Aj, sa jag och lyfte lite på rumpan. Kände efter med handen - inget. Satte ner rumpan igen. AJ!!! Kände efter med handen igen, inget där nu heller, eller... aj, var det en stöt? Satte ner rumpan än en gång och ignorerade hettan, tills det började lukta lite bacon. Nu var det riktigt hett om hela baken. Kände efter på sätet igen, ingenting där. Kände efter på jackan. Hål! Och en blandad lukt av stekt fågel och knaperstekt bacon. Dun trillade ur hålen i jackan och sätet hade börjat smälta.

Så, nu blir det att laga hål i jacka och bilsäte istället för tänder! Har två hål i visdomständerna. En glugg och en till glugg på gång - som jag hade tänkt fylla, men icke. Så kan det gå när stressen är på.