Idag finns det ingenting att skratta åt! Jag känner mig som Enormica i Monsters vs. Aliens, men jag önskar att jag också kunde känna att jag blev kidnappad från vardagen en stund eller att istället få känna mig som Ronja Rövardotter hoppandes över helvetesgapet. Idag har Fatigue slagit sina starka armar om mig igen och hur mycket kaffe, chi-san, Red Bull och koffeintabletter jag än trycker i mig så blir jag inte piggare. Inte ens en liten gnutta och Fatigue  tänker inte släppa mig. Det känner jag. Jag somnade i ett telefonsamtal, ståendes när jag lagar mat, vaknar av min egnen snarkning när jag sitter på dass, upptäcker också då att jag glömt att dra ner trosorna. Det är bara byxorna som hänger nere vid anklarna.

Däremot hängde både byxor och trosor nere vid anklarna när jag satt på Donkens toalett. En galen morsa med ett skrikande spädbarn i blöt blöja och en hysterisk pappa bultade på dörren precis när goosebumpsen var som störst på låren, ni vet när man släpper de sista dropparna av 7,5 liter kiss. öppnar min annars älskade son dörren för dom nödiga. Tjopp! Drog jag upp byxor och allt ända upp till halsen. TUR i oturen att jag menstruerar och därför bara behöver dra lite i byxan, frammåt bakåt (istället för att torka mig) neråt, uppåt, utåt och bara låtsas som att dom satt lite snett och hade gjort det hela tiden. Så var det torrt och tack Always Ultra för den goda uppsugningsförmågan. Spolningen lämnade jag över till de andra nödiga.

2 kommentarer

- H *

13 May 2009 19:13

- haha gotta see that movie!

Annette

13 May 2009 23:11

haha! Ja du, hur ska jag kunna slå det där? trippel dos av zopiklon kanske? ;)

Kommentera

Publiceras ej