Just handlat på stormarknaden, ett par påsar käk. Kommer hem och kommer på att jag skulle ju börja avverka tvättberget det första jag skulle göra när jag vaknade, men fastnade framför TVn och glömde tvätten.
Styr mina steg mot tvättstugan men tänker "STOP! en sak i taget. Först matvarorna". Så jag packar upp matvarorna. Under tiden kom jag på att jag skulle xxxxxx på datorn. Fan! Höll på glömma. Jag gör det först då! Tvätten glömmer jag inte.
 
Skitnödig. Det kan faktiskt inte vänta.
 
Nu är jag färdigskiten och har packat upp maten, och satt mig vid datorn för att göra det där... Ja, vad fan var det nu jag skulle göra?
 
Jag bloggar väl om fenomenet tills jag kommer på vad det var jag skulle göra. När jag precis påbörjade detta inlägg så kom jag ju på "tvätten", det jag skulle gjort först av allt. Men nu sitter jag här, bloggar och försöker komma på vad det var jag egentligen skulle göra. Samtidigt är jag medveten om att jag ska tvätta. Men, ok jag gör det sen.
 
Jag måste ju hålla mig till min prioritering... så nu sitter jag här vid datorn och håller på tills jag kommer på det där skitviktiga jag skulle göra. Med risk för att tvätten inte blir tvättad idag heller.
 
På dagens att göra lista finns andra saker inlagda. En app som påminner mig, vad som ska göras. Jag vet att den kommer att plinga snart, så de sakerna glömmer jag inte. De påminner mig tills jag markerar "utfört".
Men alla de här andra sakerna som man kommer på att man måste göra. Ibland skitviktiga saker... Som måste göras omedelbart, varför dyker det upp i medvetandet precis samtidigt?
 
Min morsa påtalar jämt för mig att det man glömmer det är inte viktigt för en själv. Och jag säger det själv, "viktiga saker kommer man ihåg". Husbonden glömmer köpa snus åt mig tex. - Okej, jag är inte viktig för honom. Eller, det är inte viktigt med snus för mig. Men så enkelt är det inte. Jag är inte nonchalant, jag är inte lat, jag skiter inte i viktiga saker, jag skiter inte i mina barn för att jag glömmer att skicka med frukt till skolan, gympakläder osv. Jag får bara inte till det i min överhettade, överaktiva hjärna. Tankar, planer, känslor, intryck, allt hullerombuller,osorterat.
 
Behöver jag säga att just i dag kör jag omedicinerat?!
 
Den här bloggen (klicka här) säger mycket och när jag läste just det inlägget 2010, så visste jag...
 
 
adhd,

2 kommentarer

maasen179

30 Mar 2015 12:37

Jäklar vad mitt i prick du beskriver!! Fram och tillbaka, hit och dit... och inget blir gjort utan struktur. Så ser även min vardag ut! Känns så skönt att läsa om fler som har samma kaotiska tillvaro!

PMS-monstret

31 Mar 2015 21:49

Nu har jag hittat din blogg med! Gillar det :D

Kommentera

Publiceras ej