Som unge identifierade jag mig som Pippi Långstrump eller Karlsson på taket, beroende på situation, läge, sällskap eller omständighet. Men av andra sågs jag nog mer tillbakadragen än Pippi Långstrump. Påhittig och äventyrlig men lite mer skrämd och respektfull för vuxna. Ja, nästan lite rädd. Där var jag nog mer som Karlsson och höll mig undan.
Jag attackerade ett fåtal ungar med min påhittighet, bus och dumheter. Men var ungarna för många blev det knas. Jag kunde inte hålla reda på alla. Vad vill dom? Vad menar dom? Vad kommer att hända? Dom pratar med varandra men jag fattar liksom inte vad dom egentligen menar. Lekar med regler? Jag passade inte in. Det passade inte mig. På fritids satt jag vid fönstret och lapp-stirrade, när de andra lekte.
På landet satt jag på trappan och lapp-stirrade när den stora hopen kusiner lekte. Blyg, lugn, tillbakadragen - Jag?
I min hjärna pågick nåt helt annat än lugn. Och med ett rackarns stresspåslag i kroppen och en rastlöshet som fick mig att tappa andan.
En, två och tre ungar kunde jag kontrollera, hantera och förstå. Och världen, kroppen och jag stämde bättre ihop med min hjärna då. Det var då min kreativitet, aktivitet och livslust gjorde sig som bäst. Galenskap, tokigheter, skoj och bus utan konsekvenstänk. Uppskattad, omtyckt och gillad. Tills det gick åt helvete.
Idag går det sällan åt helvete. Idag finns en förmåga att tänka på konsekvenserna, tanke före handling osv. Jag är tillfreds i de flesta situationer och sällskap. Jag fungerar och förstår. Jag är nöjd och njuter för det mesta, sittandes på min plats. Ungefär som tjuren Ferdinand under sin korkek. Livet är fint! Behagligt och lugnt, med hjälp av mediciner och terapi.
Men vem har roligast Pippi Långstrump eller Tjuren Ferdinand?
adhd,
impulsivitet,
kreativitet,
lika,
livet,
lättheter,
npf,
olika,
svårigheter,
