"Öppen som en bok", ja det är jag. Jag avslöjar mina hemligheter, mina innersta tankar. Jag vet att jag är en bra människa. Jag vet att jag är uppskattad, omtyckt. Självklart inte alltid och inte av alla.
Jag vet också att alla människor har både bra och dåliga sidor. Och jag har en förmåga att lite för ofta berätta om mina sämre sidor. Mina knäppa tankar. Jag gör liksom ingen bra reklam för mig så att säga. Men jag är ärlig. Ingen ska tycka att jag är falsk.
Jag har berättat om den där gången jag sket ner mig. När jag ballade ur i affären och kastade varor på kassörskan, ja jag som är så snäll och lugn. Jag har berättat om att jag hängde på en bordell (nä, inte som prostituerad), människorna där både gubbarna och tanterna är också människor med bra och dåliga sidor. Jag har berättat om när jag stal min kompis pojkvän, snattade och ljög.
Jag har berättat om min höjdrädsla - jag är inte rädd för själva höjden, utan för mig själv - att jag ska kasta mig utför stupet, bron, balkongen. Och jag berättar mycket mycket mera onormala saker än så.
Men berättar jag nångång vad jag känner? "Jag blir så jävla förbannad". Ja det kan jag säga.
Men jag har aldrig sagt att jag är lessen, jag har aldrig sagt att jag är orolig, ängslig eller rädd. Men jag hävdar fortfarande min öppenhet. Jag avslöjar mig, berättar, pratar och diskuterar känslor. Men säger aldrig vad jag själv känner, mer än ilska... Den enda känslan jag känner.
ilska,
känslor,
ärlighet,
öppenhet,
2 kommentarer
ohappa.blogg.se
07 Apr 2015 23:41
Samma lika! Hör ofta mig själv slänga ur mig tokiga, konstiga och..ja, opassande(?) saker. Men vadå, de är ju normala för mig? Haha jag hade en dejt en gång för bra längesedan, och tror jag hävde ur mig för mycket för att vara första gången, för vi hördes då aldrig mer efter det (haha). Men känslor som nedstämdhet osv. klarar jag inte av att prata om, knepigt!
maasen179
08 Apr 2015 07:58
Alltså... Det är ju så exakt. Både ditt inlägg och ohappas kommentar här ovanför!! Igenkänningen är total med er två! :)
Den enda känsla jag vågat beskriva för andra är ilska. Men sorg och nedstämdhet kan jag knappt beskriva för mig själv. Och skulle jag försöka berätta så är jag bara rädd att bli missförstådd..
Kommentera