30 mars 2012
 
”Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd/add. Det kan yttra sig som svårigheter att behålla koncentrationen över tid, att rikta uppmärksamheten mot rätt sak, att dela uppmärksamheten på fler saker samtidigt, samt svårigheter att kunna växla fokus från en sak till en annan. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. För en person med adhd/add kan det vara extra svårt att ta initiativ till, men även att fullfölja en aktivitet, om hon/han inte är tillräckligt motiverad. När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter, men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten/sätter sig vid datorn eller hittar fotografier. Städningen lämnas halvgjord.
 
Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och har svårt att lyssna. Man kanske påbörjar projekt utan att först ha lyssnat eller läst igenom instruktionerna tillräckligt. Det kan då vara svårt att utföra en aktivitet i sin rätta ordningsföljd. Det är dessutom lätt att bli distraherad och avledd av ljud och synintryck. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet, i det sociala livet eller till exempel bilkörning. Impulsivitet innebär svårigheter att hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt att styra sina impulser förnuftsmässigt, kan säga saker, fatta beslut och agera på ett impulsivt sätt. Detta kan leda till problem i relationer, ekonomi, privat och i arbetsliv och få negativa konsekvenser i längden.
 
Impulsiviteten kan också uppfattas som en spontan, kreativ och positiv sida hos personen. Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, det vill säga de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och rastlöshet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är otålig, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vickar på foten och så vidare. Det kan vara svårt koppla av och gå ner i varv. En del personer sätter igång många aktiviteter samtidigt och behöver hjälp med planering, att göra prioriteringar och att få en realistisk uppskattning av tidsåtgång. Det är även viktigt att planera in tid för vila.”
 
Alltså, det handlar ju om mig! Ja, säkert om dig också, allt man läser om när det handlar om symtom, diagnoser och sjukdomar lider man ju av. Det vet vi ju. Men ovanstående text är jag! ADHD är så mycket mer, jag vet. Spännvidden är stor och det skiljer sig mycket från person till person. Endel är lika, men ingen är "samma" som någon annan trots diagnos eller inte.
 
Jag fixade skolan, hyfsat. Hade vänner som fick mig låta bli att knarka, supa och slåss – fast jag så jävla gärna ville. Jag är impulsiv, överaktiv, okoncentrerad, ofukuserad – det mesta sker i min skalle. Tankar exploderar fram, och vissa tankar kan jag inte stoppa, de blir till handling. Som en bil som jag såg utanför en bilaffär en snygg sportig bil med coolt registreringsnummer -666. Den skulle jag ha och den köpte jag. En bil, fast jag hade en bil. Ja, till och med två bilar. På något sätt lyckas jag oftast lösa mig ur knipan jag hamnar i.
 
 Jag fixar inte räkningarna. De som ska betalas varje månad. Det tar emot och går bara inte, inte i tid i alla fall. Räkningarna ligger gömda här och där (ja min man hjälper till att gömma), det är aldrig i ordning och när jag funderat och haft ångest över att inte ha betalat räkningarna, så gör jag det, full med ångest, sådär omkring dag 8 – 10 varje månad. Påminnelser kommer alltid, avgifter och räntor. Det är DET jag blir fattig på. Ja, skäll på mig! Det hjälper inte. Jag bara ÖNSKAR att jag kunde fixa det där i tid, varje månad. Men nej… Idag är det 27:e, lönen finns på kontot, här sitter jag vid datorn, hälften av räkningarna ligger brevid mig, men resten… jag KAN INTE, JAG ORKAR INTE. INTE NU” Jag ska, sen…
 
Just nu ”tittar jag på TV”, ja jag sitter här och skriver också. Det är så jag tittar på TV. Jag kan inte bara sitta där och sitta. ”Sitt inte och sitt då”, säger min man ”sitt och titta”. Men jag kan inte sitta och titta. Det kryper i kroppen. Placera en skål med chips, godis eller… ja vad som hellst, då går det bättre, då kan jag sitta där och titta, och äta, i allafall sitta kvar och titta sålänge det finns nåt att äta.
 
Här är det aldrig städat, men varje dag påbörjas det. Damsugaren har en plats, men den står aldrig där. För jag SKA ju damsuga, men jag kom ju på att jag först bara måste… eller där står ju disken, och gårdagens middag, kom på att jag måste tvätta för jag snubblade över en smutsig strumpa. Eller beställa damsugarpåsar, på internet, men då kommer facebook upp först och jag surfar in där. KANSKE damsugarpåsarna blir beställda senare under dagen, eller kanske inte.
 
Jag har beteenden som jag inte kan hejda när jag börjar, det stora problemet är mat/godis. Annat också, men för mig är det stora problemet det jag stoppar i mig. Även tankar kan jag inte hejda. Ångestframkallande tankar. Ofta en otäck fantasi. Jag blir skit rädd och rädslan är verklig även om inte tanken var det. Ilskan är verklig när jag tänker en sådan tanke. De är jättesvåra att avbryta.
 
Jag kan bjuda hem folk till kl 16.00, på middag och tårta tex. Kl 15.30 kommer jag hem och på en halvtimme tror jag att jag ska duscha, sminka mig, fixa håret, laga maten (kan va långkok) och baka tårtan. Eller, nej, jag VET att det inte går på en halvtimme, men på något sätt får jag inte till det. Och jag gör bara inte saker som är alldeles för tråkiga eller inte är tillräckligt motiverande.
 
NU går min buss till jobbet, just nu, ja. Så jag måste gå och äta nu. Sen ska jag kanske nångång under veckan ta tag i det där med utredning… Jag HAR påbörjat lite, jag HAR fått rekommendationer av ”proffs” att söka hjälp för vissa problem som jag har, för att det kan härröras från min misstänkta adhd. Och finns det hjälp att få för de problemen jag har idag så vill jag ha den. Men en utredning känns jävligt lång och tråkig… Vi får se vad som händer.
adhd,

Kommentera

Publiceras ej