Jag har inte bloggat på länge. En liten del tidsbrist, en liten del semester och en stor del motstånd. Motstånd mot adhd, som diagnos.
Varför ska man sättas i ett fack? Varför sätter jag mig själv i ett fack? Adhd-facket. Varför ska det diskuteras huruvida man har adhd eller inte? Vad spelar det för roll? Vad spelar det för roll om man har dålig syn eller inte.
Nedsättningar och funktionshinder... Va fan! En person med synnedsättning är varken bättre eller sämre än någon annan. Vi drar ju inte alla glasögonbärare över samma kam?!
Jimmy Åkesson och Kung Carl-Gustaf är väl inte av samma skrot och korn bara för att de har glasögon båda två.
Dessutom finns variationer av synnedsättning. Alla är inte blinda. Några har brytningsfel, några närsynta osv. Okej - de personerna kanske inte påverkar sin omgivning som personer med adhd gör - stör. Men det finns variationer. Jag är trött på att diskutera det här. Jag är trött på att vara hemlig, anonym, skamfylld och tyst. Jag vill inte känna det här behovet av att informera er, samhället om vad adhd EGENTLIGEN är. Jag vill inte att det ska behövas.
Men jag vill inte heller känna att det finns risk att jag får sparken från mitt jobb om jag kliver ut ur min garderob. Jag vill inte bli granskad. "Få se nu, kommer hon att klara det här?"
"Vi måste hålla ögonen på henne!"
Jag är trött, arg och frustrerad över att måsta hålla käften, för att inte riskera mitt jobb, försäkringar, banklån, taskigt bemötande av myndigheter, vården osv osv. För ja, så är det!
Men nu är det så att jag har en typ av funktionstillgång, en ADHD-BEGÅVNING! Vilket många av oss med adhd har. Lika mycket som ni utan adhd har någon begåvning.
Tack vare att jag har adhd, inte "trots att jag har adhd" har jag kommit dit jag velat. Därför kallar jag det i mitt fall funktionstillgång.
Visst, jag har problem och svårigheter, det har ni också. Det har vi alla. Men varför fokusera på svårigheterna? Nä, jag väljer nu att istället ta tillvara på mina tillgångar.