Numera så är jag så äckligt duktig på att bita mig i tungan för att inte kasta ur mig kommentarer och svar på tal. Eller, jag behöver inte ens bita mig i tungan - jag bara sväljer kommentaren. Bra, i vissa lägen, men bara i vissa.

Nyligen diskuterades barn och föräldrarskap i en grupp med fina vänner/bekanta till mig. Bra och dåligt föräldrarskap. Jag deltog inte i samtalet utan höll på med annat vid sidan av. De kom in på dåligt föräldrarskap och pratade om olika personer som var "si eller så", slappa, stränga, kontrollerande, och så kom de in på nån som hade adhd - och stackars barn!

Så här i efterhand hade jag velat hålla ett föredrag i vad adhd egentligen är. Berätta att mina barn föredrar sin mamma UTAN medicin, de föredrar en "riktig damp-morsa". Men allra helst så hade jag velat berätta att i.d.i.o.t.i är ett funktionshinder, långt mycket värre och svårare än adhd.







http://www.underbaraadhd.se/sommarkronika-idiot-ar-ocksa-en-bokstavskombination/

adhd, idioti, npf, okunskap,

1 kommentarer

Lili

05 Oct 2015 00:07

Åh, känner igen känslan av att ångra att man inte sa något. Vilken inskränkt syn på funktionsnedsättningar och så står du där och de vet inte om att du också har ADHD? Jag hade känt ett sådant obehag. Hade antagligen blivit helt stum, eller också fått världens flipp.

Kommentera

Publiceras ej