Vi får se om jag skriver klart detta inlägg innan jag svimmar. Magsäcken trycker på bukaortan och jag får inte riktigt så mycket syre i blodet som jag behöver. Känns som att hjärnan börjar kvävas och hjärtat nästan håller på stanna av. För varje hjärtslag plattar hjärtat till tacogratängen i min magsäck. Hjärtat är starkt, men jag antar att det kommer att bli svårt att skita.
Var så extremt jäkla hungrig idag. Aldrig har jag handlat så snabbt på Coop, den mängden jag handlade idag. En kvart tog det att fylla och tömma en vagn med tacovaror, glögg, pepparkakor och ädelost. Hungern höll på att äta upp mig innifrån. Då.

Nu. Känner jag ännu mer hur jävla ondödigt det var att ta sig till träningsanläggningen idag. Hade verkligen ingen ork i dag. Men jag kämpade, med gråten i halsen tog jag mig dit. Minns knappt hur. Men step muskel var passet jag skulle köra. När jag stog utan för salen med 22 andra tjejer och 1 kille och väntade på få komma in stog instruktören och granskade mig från topp till tå till topp till tå till topp... Undrar vad hon tänkte?
Jag undrade i allafall om min tampong släppt igenom och jag var blodig i skrevet och en använd tampong tittade ut i benslutet? Eller om jag tagit på mig toppen ut och in? Hade jag fradga i mungipan? Eller hade jag glömt att torka tårarna? Eller hade hon problem?
Jag kände inte riktigt igen hennes beteende och jag kände inte riktigt igen mina egna tankar heller.
In i salen. Tog fram stepbräda, matta, vikt och bars. Det tyngsta av alltihop. Det var 1 tjej till som var lika stark som jag. Det var inte instuktören!
Passet började, jag hade väntat mig, tungt, jobbigt, svett... *pust* Det enda som fick mig något svettig var min ilska. Varför tittade hon så mycket på mig? Med det där uppseendet? Jag körde hårt ändå. Lyfte knäna högre än henne. Jag fixade inte riktigt hennes korreografi. Den var så jävla dålig! Jag körde mitt eget, med HÖGRE knälyft.
Styrke delen. Jag hade tyngre vikter än henne. Maktkampen hårdnade. Hon spände ögonen. Jag log. Hon fuskade och halverade sina repetitioner. Jag körde på. Step igen, undan med vikterna, men inte jag. Jag stog kvar och hivade upp dom mot taket, gjorde några frivändningar och bicepscurls. Sen tog jag stepbrädan, la upp den på hyllan och gick. Resten fick hon plocka upp själv. Och jag var starkare än henne!

Igår var i gymmet, jag och min son. Min klyftiga, uppmärksamma son. Körde axlar och rygg samt lite leg curls och mina favoriter abductor och adductor. Pojken hade uppmärksammat bilderna på maskinerna och räknade snabbt ut vilka muskler jag tränade. -"Haahaa, du tränar rumpan!" sa han när jag satt i abductorn. Jag bekräftade. När jag satte mig i adductorn häpnade han och sa "Mamma, nu tränar du snippan!"
"-JAA! Min son, alldeles riktigt!" sa jag. Mest glad över att han kallade mitt könsorgan för snippa istället för fitta. Eftersom hans eget könsorgan nyligen döpts till kuk.

1 kommentarer

Systeryster

15 Nov 2009 11:47

Ha ha. Men ta genast ifrån sonen det där k-ordet. Han får återupptäcka det om tio år.

Kommentera

Publiceras ej