Största möjliga tyssssssssstnad på den här bloggen.
Jag har så mycket att skriva om, så mycket så jag inte vet var jag ska börja.
Det blir liksom övermäktigt och när det kommer till en punkt då det känns övermäktigt då blir det liksom ingenting. Ja bloggandet funkar precis som det mesta här i livet, för mig.

Har brottats en hel del med ångest de senaste månaderna. Men det sägs ju att ångest betyder att man är på rätt väg.

Psykologen Daniel Kahneman beskriver två tankesystem.
”System 1” är det snabba, instinktiva och emotionella tänkandet.
System 2” är det långsammare, mer logiska och intellektuella.

För att spara energi väljer hjärnan gärna gamla hjulspår, det vill säga redan färdigtänkta tankar i System 1.

"Att tänka nytt i System 2 skapar motstånd i form av ångest. Därför går det ofta att känna igen en god kreativ process på att den har en tydlig ångestfas, alltså ett stadium där alla goda idéer är slut och alla lösningar känns ogenomförbara.

Ångestfasen är plågsam, vilket triggar flyktbeteenden. Du kan lockas att skjuta upp dina beslut, fokusera på något annat eller tvivla på din egen förmåga. Men i stället borde du känna igen signalen, uppskatta den och lita på processen."

Det låter ju bra och jag hoppas att herr Kahneman har rätt hela vägen och inte bara har rätt i att det är plågsamt.