Jag vet inte hur många som läser min blogg, och jag vet inte heller hur många av er som läser som har adhd.
Och i så fall, hur många av er läsare som har adhd har också besvär med värk och smärta?

I mitt adhd-googlande har jag många gånger stött på frågor om sambandet mellan adhd och smärta, adhd och fibromyalgi, adhd och utbrändhet, adhd och ... ja, olika tillstånd som inte är känt eller forskat om som en "samsjuklighet" eller har en klar koppling som dyslexi, OCD, ångest, depression, ätstörning osv.

Men sambandet/kopplingen adhd och smärtproblematik/besvär har fångat mitt intresse.

Jag har inte sett till några forskningsresultat eller vetenskapliga bevis som stöder min teori. Det är bara egna tankar, funderingar, reflektioner, kunskap och erfarenhet som jag kopplat ihop.

Adhd är ju en rad kognitiva funktionsnedsättningar som bla nedsättningar i de exekutiva funktionerna och hos vissa även perceptionsstörningar. Det är utifrån dessa funktioner jag utgår när jag kopplar ihop adhd med smärtproblematik.

Kognitiva funktioner handlar om förmågan att tänka, känna och lära. De skapar ordning och begriplighet i tillvaron.
 
De exekutiva funktionerna påverkar (i korthet) bla uppmärksamhet och koncentration, att reglera beteende, motiv och känslor, reglera aktivitetsnivån och växla uppmärksamheten mellan olika saker.

Perceptionsstörningar påverkar förmågan att ta till sig intryck från omgivningen samt att samordna dessa intryck. Även balansförmågan, förnimmelse av inre och yttre smärta, förnimmelse från inre organ, varmt och kallt påverkas. Man misstolkar lätt intrycken och drar felaktiga slutsatser.

På något sätt tror jag att det där med bristande koncentrationsförmåga och att rikta sin uppmärksamhet har något att göra med att vi med adhd lättare drabbas av långvarig sk kronisk smärta.
Vi har en viss känslighet till följd av detta, att om eller när vi drabbas av smärta koncentrerar vi oss på detta fullt ut. För när vi väl koncentrerar oss så då jävlar koncentrerar vi oss. När smärta drabbar oss kan ingenting komma emellan. Det är i alla fall svårare för oss att avleda smärtan.
På grund av svårigheterna av att reglera känslor och beteende så blir känslan av hopplöshet, känslan av att "det kommer aldrig att gå över" det som tar över. Smärta påverkar vårt beteende - det gör det för alla. Det är lätt att förlamas av smärtan, man blir liggandes eller man söker intensivt hjälp och vård för att bli av med smärtan. 

Dessutom, om man inte vet orsaken till smärtan (vanligt vid ryggbesvär, ont i magen) skapas lätt en oro i vem som helst. Men för oss med adhd blir denna oro mycket starkare och intensivare.
Och oron/ångesten av detta ökar intensiteten av smärtan och den onda cirkeln skapas. En ond cirkel som är mycket svår att ta sig ur.

Alla människor har olika sätt att reagera på olika saker. I hjärnans system finns funktioner som gör att vi kan dämpa och i viss mån också styra våra emotioner (känslor). Människan har en speciellt bra förmåga att reglera emotioner tackvare aktiviteten i pannloben. Vi kan kontrollera emotionerna genom att flytta fokus från något obehagligt, men också påverka känslorna direkt med våra tankar. Det kallas kognitiv kontroll (Ochsner & Gross, 2005).
Adhd är en kognitiv funktionsnedsättning, och vi har därför inte den förmågan, i alla fall inte i lika hög grad som andra.

Jag har själv inte problem med kronisk eller långvarig smärta. Men klart att jag haft ont. Har haft ryggskott och ont i rygg och nacke av "okända" anledningar (som jag nu vet troligtvis handlat om inre stress och oro) som jag sökt vård för, ofta! Och ja, smärtan har alltid förlamat mig. Jag blir liggandes, förlamad tills jag söker vård. Får jag inte hjälp förlamas jag igen. Får jag hjälp OCH lugnande besked om att det inte är något farligt så går det över, så småningom.

Men smärtan var mycket mer långvarig förr! Jag har haft perioder av veckors sjukskrivning pga smärta. Förr, dvs innan adhd-diagnos och medicinering.
Jag kan självklart ha ont fortfarande. Men smärtan upptar inte all min kraft och energi längre. Jag kan koncentrera mig på annat och avleda min smärta själv mycket bättre nu.




adhd, exekutiva funktioner, fibromyalgi, hanteringsstrategier, kognitiva funktionsnedsättningar, kronisk smärta, långvarig smärta, npf, ont, smärta, värk,

2 kommentarer

Ann

21 Dec 2015 03:04

Så intressant! Jag kopplar ihop min kroniska smärta med att jag inte blev diagnosticerad med depression förrän vid tjugoett års ålder. Då hade den konstanta oron och ångesten i min hjärna blivit permanent tänker jag. Så min hjärna började uppleva stress och ångest som smärta eftersom jag inte lade någon vikt vid det under så lång tid. Jag har för mig att jag läst att forskning visat att ADHD är vanligare bland personer med fibromyalgi och liknande tillstånd.

Svar: Ja, visst är det intressant.
Jag tror också att ångest och oro hos många tar sig uttryck i smärta istället för att de känner just ångest/oro.
Cattastroph

Polly Svensson

21 Dec 2015 07:11

Det kanske ligger något i det du skriver. Min smärttröskel är hög, jag klarar smärta, men när jag får ont någon stans så uppmärksammas det direkt, jag har fått en känsla att jag kan min kropp och jag vet vilken smärta som är okey eller inte okey. Jag vet att mitt ex någon gång sa till mig, hur kan du uppmärksamma allt som händer med din kropp. I bland uppfatta han mig som hypokondrisk men fick bevisat att det jag misstänkt om min kropp har även stämt. Har jag ont blir jag ganska ofokuserad, inte så att jag klagar, men jag påpekar gärna när det är något som inte stämmer. Väldigt intressant inlägg, det fick mig att tänka till faktiskt. Det kanske har en koppling?

Svar: Ja min smärttröskel är också hög. Jag kan skära mig djupt eller få ett ordentligt skavsår utan att märka det förän långt efter. När jag sökt info om adhd o smärta så uppger sig många ha hög smärttröskel. Vilket jag också tror har att göra med att man lättare drabbas av kronisk smärta.
Cattastroph

Kommentera

Publiceras ej