Hittade ett worddokument i min dator med en intressant text. Varifrån den kommer och vem som skrivit har jag ingen information om. Men då det finns källhänvisningar i texten antar jag att den är ok att lägga ut i alla fall.

Det pågår ständigt diskussioner om ADHD som någon modediagnos, något nytt som inte fanns förr - säger den äldre generationen. Men enligt texten är det inget nytt. Men dock inte uppmärksammat förrän på senare år. I och med samhällsförändringar och ökade krav på barnen idag från både skola och samhälle. Högre krav på att passa in också, överallt. Funktionssättet har beskrivits ända sedan 20-40- talet och namnet ADHD med tillhörande funktionssätt har beskrivits i DSM redan 1968. Dock har uppfattningen om ADHDn förändrats med tiden. Det har forskats mera. Men är alltså inget nytt påfund som många vill påstå.

När intresset för MBD växte fram i USA under 20-40-talen var inriktningen på stödinsatser till barn med beteendeproblem psykoanalytiska eller psykodynamiska. Beteendeproblem hos barn uppfattades som symboliska manifestationer av olösta konflikter, härrörande från tidiga störningar i föräldra-barn-relationen. Behandlingen var lekterapi för barnet parallellt med terapi för föräldern.  

Man kan säga att denna psykoanalytiska förklaringsmodell, gemensamt med den parallellt förekommande biologiska modellen, förklarade störningen med intraindividuella förhållanden. En senare ekologisk förklaringsmodell förklarade i vid mening problemen med förhållanden i barnets uppväxtmiljö (Wahlen and Henker 1980). 

Första gången problematiken som nu kallas ADHD nämns i DSM är i DSM II från 1968, då benämnt hyperkinetic reaction of childhood, speglande synsätten ovan. Inflytelserika studier av Virgina Douglas ledde till förändrad uppfattning om barn med hyperaktivitet (Douglas, 1983). Man såg uppmärksamhetsstörningen och impulsiviteten som de centrala svårigheterna och hyperaktiviteten sekundär. Detta ledde till en ny benämning för tillståndet i DSM III – attention deficit disorder – som kunde finnas med eller utan överaktivitet (with or without hyperactivity). Forskare var dock inte överens om huruvida dessa två grupper utgjordes av två olika kategorier, vilket medförde att i den reviderade versionen (DSM III-R) slopades uppdelningen och benämningen blev Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). I gällande version av DSM (DSM IV) har det åter gjorts en uppdelning mellan de som har/inte har överaktivitet.

Alltsedan ADHD började beskrivas har det diskuterats om det ADHD-tillstånd, som domineras av uppmärksamhetsproblem och inte påtagliga impulsivitet/överaktivitetsproblem, är en del av samma syndrom eller har en annan orsak och ett annat förlopp (Barkley, 1990). Benämningar och subgruppering har varierat i de olika versionerna av DSM-manualerna.

Man har visat, att en stor andel av de barn som i förskoleåldern har mycket uttalad impulsivitets/överaktivitetsproblematik, huvudsakligen som tonåringar och som unga och vuxna, har en bild präglad av uppmärksamhetssvårigheter. Detta är ett viktigt skäl till att ändå använda samma övergripande benämning för barn, med respektive utan överaktivitet.

 

 

adhd,

Kommentera

Publiceras ej