Trampade iväg på min skrotiga cykel idag, som har legat i många diken i somras. Fotbromsar saknas men det är bara tufft. Bakbroms ur funktion och frambroms - megafunktion - tvärstopp. Dessutom släpper den inte riktigt när jag släpper. Den ligger på och väcker upp hela mitt hood och larmet går på komsom (Komsum alltså). Dessutom äter den upp mitt byxben. Underarmarna domnar bort, arslet likaså, för att inte tala om blygdläpparna...  Eller jo, jag gör det. När jag cyklat i mer än 20 minuter så börjar dom att domna bort. Sockerdrickskänslan. Sockerdrickskänslan sprider sig både uppåt, neråt, innåt och bakåt. Efter 5 minuter till är det bara för mycket! Blodtrycksfall i klitoris. När jag sen kliver av cykeln börjar vällusten...

Precis som när jag var 15 år och trängde ner mina Kalle Anka fötter i ett par slalompjäxor modell TJEJ och efter en heldags åkande tog av mig dom. Sockerdrickskänslan. Vällusten efter sockerdrickskänslan kan vara överväldigande.
Mina slalomskidor har många gånger flugit offpist, både med och utan pjäxor på (sockerdrickan får binjurarna att producera extremt mycket adrenalin). Jag själv stannade alltid i backen.
Cykeln har precis som skidorna legat i många diken mellan jobbet, skolan och hemmet. Men när man tagit sig därifrån, vänt sig om och sett den ligga där alldeles ensam har ångesten gripit in och jag har fått springa tillbaka med tårarna brännandes bakom ögonlocken. Barmhärtig som jag är. Så därför trampade jag iväg med den idag, till verkstan.
Jag vet inte vad jag gjorde där men det slutade i allafall med att jag köpte en ny.

1 kommentarer

Maria O

15 Apr 2009 09:48

Hej tjejen! Hittade till din blogg och vad underbart du skriver, jag är from nu ett troget fan. :)



Hoppas allt är bra med dig och att vi kanske ses i sommar?



Kramar, Mary

Kommentera

Publiceras ej